Aaron Israelson, chefredaktör

”Om du vill ha nattklubbssväng, häng då med i Gabbes gäng. Gå på disco, rulla hatt, med Suntrip varje natt!” När vet man att man är gammal? När man inte längre pallar skaka sina lurviga natten lång för att benen viker sig? När man kallar denna aktivitet ”disco”? Eller när man droppar citat ur en Lasse Åberg-film från 1980? Nej, gammal är man när man i Sean Banan ser historien återupprepa sig i en konkav skrattspegel.

Numera drar Bananen med sig Kicki Danielsson till Afrika parallellt med att David Hellenius och Peter Magnusson röjer i Phuket. Min barndoms rikstönt - Stig-Helmer - drog till Kanarieholmarna i Sällskapsresan. Och för 50 år sen besteg den tidens motsvarighet, Åsa-Nisse, en mulåsna efter att ha angjort semestermålet Mallorca.

1962 var Åsa-Nisse redan daterad. Hans bonniga buskis var historia i det moderna folkhemmet. En rest från det fattiga ”Lort-Sverige”, som man nu gjorde sig redo att utrota med nybyggda lägenheter i miljonprogrammet. Mallorca låg däremot i tiden 1962. Med rekordårens tillväxt och en nyligen lagstadgad fjärde semestervecka på fickan kunde svensken unna sig charterresor till värmen.

Ett halvt sekel senare försöker Reinfeldt och Borg efterlikna den tidens politiska radarpar – statsminister Tage Erlander och finansminister Gunnar Sträng. Men i miljonprogrammen som restes då har nya invånare flyttat in och fattigdomen, som man då trodde sig ha besegrat, bor numera just i betongförorter som Rosengård och Bergsjön. Trångboddheten är tillbaka, drygt hälften av de vuxna invånarna går utan jobb, barnfamiljer står utan eget hem.

De som tar sig därifrån åker inte på sällskapsresa till värmen. De gör, till skillnad från miljonprogrammens tidigare invånare, inga klassresor tillsammans. Förortens barn är ensamresenärer. Många hamnar i livslång fattigdom. Några få blir nästa Zlatan eller utbildar sig till tandläkare och lämnar det land som aldrig välkomnat dem för att i stället göra karriär i London eller Toronto. Att kunna försörja sig på att, bokstavligt talat, visa svenskarna rumpan är bara Sean Banan förunnat.

Den gemensamma kampen för att dra ner brallorna på Reinfeldt lyser däremot med sin frånvaro. I stället är det statsministern som, lika bondslugt som Åsa-Nisse, moonar det utanförskap han en gång lovade bekämpa. Kvar står vi med notan och ett uttryck lika snopet som Stig-Helmers.

Bild: Andy Prhat

Hon har varit den svenska vistraditionens framtidshopp och stått högst upp på skivbolagens önskelistor sedan debuten 2005. Efter framgångarna i Så mycket bättre lämnar Laleh inte längre någon oberörd. I en exklusiv intervju för Faktum berättar hon om spelet bakom kulisserna i tevesuccén, uppväxten i Sovjetunionen, om hur hon minns sin modiga pappa, varför hon vägrade Eva Dahlgrens kaninkupp och om rykande färska skivan Sjung. Dessutom lyckas vi – till skillnad från Dahlgren – spöka ut henne.

Det har sagts om den sovjetiske kosmonauten Jurij Gagarin – den första människan att ta klivet ut i rymden – att han liknade ett ljud förstärkt av bergens eko: ”Resenären är liten, men bergen mäktiga och plötsligt förenas de i en enda helhet.”

Laleh Pourkarim, 29, är kanske lite kort i rocken och fick för sin medverkan i Så mycket bättre utstå häftig spärreld för att hon var så tystlåten mellan de hyllade låttolkningarna. ”Trodde hon skulle säga något nyss när hon öppnade munnen men hon skulle bara stoppa in mer mat”, twittrade till exempel teveprofilen Adam Alsing. Men det eko, som hennes originella tolkningar av de andra sex medverkande artisternas låtar gett, är enormt. Resenären är liten, men musiken mäktig och plötsligt förenas de.

Det är, trots allt, med en klump i magen jag gör mig redo att ta plats mitt i resonanslådan för en intervju med Sveriges hetaste musiker. Etikettgurun Ebba von Sydows profetia om att Laleh aldrig skulle bli folkkär ”om hon inte säger ett ord” besannades alltså inte. Men i en intervjusituation vill man helst inte att huvudpersonen tar ton som svar på frågorna – även om Stina Dabrowskis klassiska skräckintervju med Laleh från 2007, där sångfågeln började kvittra när programledaren blev för närgången, har gått till tevehistorien. I text gör sig däremot sång inte särskilt bra.

Wiehe var pratkvarnen

Det visar sig, så fort Laleh glidit över det snötäckta landskapet vid natursköna Vinterviken i sydvästra Stockholm, att jag hade kunnat lämna min ångest hemma. En mer bubblande och pratglad mussla än Laleh, just denna tisdag i januari, får man se sig i månen efter. Än så länge vet hon förstås inte att det är precis dit vi har för avsikt att skicka henne.

Om kanonaden hon fick utstå för sin lågmäldhet i Så mycket bättre säger hon:

– Jag hängde inte riktigt med i kvällstidningsdetaljerna. Med tanke på att jag inte gör intervjuer med dem eller kommenterar dem så finns det heller ingen mening att läsa in mig på vad som står där, men det roligaste jag fick höra var rubriken ”Laleh kommenterar inte sin egen tystnad”. Jag kan prata jättemycket, men om andra i ett rum pratar mycket kan jag också lyssna.

I rollerna som leverantörer av oneliners castade -programmakarna i stället Lena Philipsson och Mikael Wiehe.

– Lena och Mikael var med mest, de pratade väldigt mycket. Om det är norm att prata hundra ord i minuten så gjorde jag det, men de sa tiotusen ord i minuten, förklarar Laleh.

För hennes egen del var ingången först och främst musiken.

– Jag märkte att jag inte är en riktig artist, en skådis. Så fort vi drack vatten skulle vi berätta om det framför kameran – ”jag drack vatten”. Men jag kanske är mer för att visa att jag dricker vatten än att prata om det.

– Jag gick främst in som låtskrivare, jag längtade verkligen till min dag. Att få mina låtar tolkade. Det var först efter det jag kände ”åh, vad kul”. Sen tyckte folk att mina tolkningar av de andras låtar var bra, vilket kom som en bonus och nästan blev det bästa med upplevelsen. Men först och främst ville jag vara publik på min egen show, säger Laleh.

Gillar E-Type

Det var för att få en chans att vara med i ett program där, för en gångs skull, musiken står i centrum som Laleh efter inledande tveksamhet tackade ja. Hon upplevde producenterna som respektfulla och när hon såg den tidigare säsongen blev hon, som hon säger, ”kär”.

– Det var länge sen ett teveprogram fått folk att prata om livemusik. När det visas livemusik i teve brukar folk annars byta kanal. Så mycket bättre är ett hjärtligt program, tycker jag. Det är sex låtar live som folk faktiskt genomlider helt frivilligt, wow! Hur många teveprogram gör så? Jag är glad att jag inte körde på det säkra kortet och sa nej. Även om jag inte tycker att man ska gambla kändes detta tryggt.

Men integriteten sätter annars fortfarande gränser för vad hon ställer upp på. Möjligen kan Martin ”E-Type” Eriksson få henne att göra avkall på principerna.

– Man kan fortfarande inte förvänta sig att jag ska vara med i Let’s Dance, var inte oroliga. Men det här var en så rolig idé. Som låtskrivare blir man nyfiken på typ Martins version av Snö. Folk verkar tycka jättemycket om den och jag också!

Inte bara fick Laleh skäll för att hon inte var talför, dessutom tapetserades landet med löpsedlar om att hon vägrat klä ut sig till kanin på Eva Dahlgrens initiativ. Fotograferingen presenterades i programmet som del i en antimobbningskampanj. Men Laleh tackade nej.

– Det var en pollenallergiperiod. Jag är van att bestämma själv och det är viktigt inte minst när man är tjej i musikbranschen att verkligen känna efter. Om jag varit frisk hade jag kanske gjort det ändå, eller inte, jag vet inte. Men jag hade ont i huvudet, åt en allergitablett och tog en tupplur. Jätteskönt, jag älskar att sova.

Kort därpå visade det sig att kanindräkterna var en pr-kupp för Eva Dahlgrens nya show.

– Man måste alltid följa sin magkänsla. När jag såg det tänkte jag bara ”oj”. Men Eva är jättefin som person, säger Laleh.

Med ofelbar känsla för tajmning släpper nu Laleh en ny skiva lagom till att svenska folket förtvivlat börjat sakna henne i teverutan. Albumet Sjung blir hennes fjärde och kommer tillsammans med en bonusskiva med låttolkningarna från Så mycket bättre.

– Jag älskar de låtarna och vill bjuda på dem också.

Skrotar kärlekssånger

Sjung känns som en platta med ett mer samlat sound än de tidigare väldigt spretiga produktionerna, men bjuder som vanligt på minst fyra spår med avgjord hitpotential och präglas givetvis av Lalehs sociala patos.

– Den har ett budskap, men jag kan inte formulera det. Det är alltid så, det är därför jag inte kan bli en skrivande person på det sättet. Det finns en tråd, även om alla låtar handlar om olika saker. Den handlar om livet och döden och påminner oss om hur skört livet är och om att vi ska välja att göra rätt saker.

Laleh avslöjar att hon ratat en del barlast på vägen till färdigt album.

– Jag har valt att ta bort vissa kärlekslåtar, som varit ältande. Jag vill inte beklaga mig och dra på mig offerkoftan. Jag har liksom mat på bordet och en säng att sova i och måste hålla blicken högt och se sådant som drabbar andra och inte bara mig själv.

– Om jag tycker att låtar är för enkla och övertydliga tar jag bort dem. Också om de inte stämmer med min politik. Det vill jag inte erkänna för mig själv, för jag vill samtidigt inte censurera, men om det blir för ytligt och fånigt väljer jag bort det. Varje låt ska vara viktig om 40 år.

Pressen hon utsätter sig själv för har dämpats sedan debuten. Laleh har blivit ”lite modigare”, men hon oroar sig för hur yngre förmågor hanterar omgivningens förväntningar.

– Den yngre generationen som växer upp med talangteve tror jag lätt kan drabbas av prestationsångest och bli resultatinriktad direkt. Det känns som att vi inte uppmuntrar dem till att sitta ner och göra nåt på riktigt. Jag tror att man kan njuta av det arbete man har om man får skapa på riktigt, skriva och fundera, uttrycka. De tror att man blir lycklig av att bli känd och det kanske man blir, men sen blir man utbytt av någon annan. Så mitt råd är ta kontrollen över ditt liv och ditt skapande, njut av att skapa en låt, ta dig själv på allvar.

– När man ligger på sin dödsbädd ska man vara lycklig över sitt liv och känna att man lärt sig något mer än hur man minglar eller går upp på en scen. Men nu är det som att jag säger att alla ska bli instrumentalister och tekniknördar som jag. Men man hoppas ju att andra säger detta också så vi uppmuntrar framtidens Kate Bush eller David Bowie och Bob Dylan.

– I det samhälle vi byggt upp i dag finns det ingen plats för misslyckanden, när det egentligen måste få vara en del av livet. Vi ska alla vara elitindivider. Jag tycker att vi ska bedöma framgång utifrån annat än statussymboler och pengar. Jag försöker även tänka så när det kommer till mitt arbete, att målet inte ska vara att låtarna blir bra, utan sanna för mig.

Plötsligt händer det. Lalehs budskap med plattan Sjung klarnar för henne:

– Det finns såna texter i Elephant och Samuel om att människor ska förändras, men jag måste också acceptera att alla inte vill det och inte bli ledsen över det. Jag och mina kompisar hamnar ofta i heta diskussioner om att alla människor har en god sida, vilket jag tror starkt på. Det är väl den sidan som jag försöker lyfta fram i låten Samuel.

Den sistnämnda texten är inspirerad av en historia Lalehs pappa Houshang berättat för henne som barn.

– Han brukade berätta en saga om en man som satt och pratade med en vän om mänskligheten en kväll vid elden. ”De i den delen av världen är så jobbiga… de i våra grannländer är idioter… de i norra delen av vårt land gör allt fel… de i södra delen av vår stad är dumma i huvudet… de i grannkvarteret är dåliga människor… i min familj är alla knäppa förutom jag.” Till slut är det bara han som är bra. Den historien beskriver så tydligt hur fel han har även för ett barn och gör att man förstår hur världen kan vara och hur allt kunde gå så fel. Lite som jag sjunger i Samuel till ”storebror” och försöker förklara utan att han ska bli arg och slå tillbaka.

Pappan dog som hjälte

Houshang – i hemlandet känd dissident, konstnär och tidningsman – strök med, 59 år gammal, när han 1994 hjältemodigt räddade en kvinna som höll på att drunkna. Då tolvåriga Laleh blev vittne till pappans död. Sedan dess har hon försökt sortera minnen av honom och förstå de svåra persiska dikter han hade för vana att högläsa för sin dotter.

– Han hade sin mycket ödmjuka stil där han kanske inte förklarade för mig hur viktigt det var med poesi eller vilket liv de levt. Han inspirerade mer än att lära ut och veta bäst, så mycket om mina föräldrars liv och gärningar har jag förstått först nu från andra iranier, som berättat vilken hjälte han var. Han visste och tänkte mycket, men syntes inte så mycket. Ändå påverkade han väldigt många människor, men för mig var han bara min pappa. Han var stark, men på ett mjukt sätt.

Det var pappas och mammas kamp för ett fritt Iran som 1983 tvingade familjen på flykt från mullornas regim.

– Mina föräldrar var politiskt engagerade. De var engagerade i kommunistpartiet, men var inte kommunister. Kommunistiska partiet var det enda tydliga alternativet på den tiden, har jag förstått nu när jag pratat med mamma och pappa i efterhand. De ville att folk skulle få rösta och vara i fred. Det fanns ingen demokratisk rörelse. I såna extrema sammanhang blir demokrati något flummigt.

Leninbilden sitter kvar

Flykten gick mot Sovjetunionen och vitryska huvudstaden Minsk där familjen landade på Lalehs ettårsdag.

– Vi blev räddade av Sovjet, som förstod att mina föräldrar var viktiga i rörelsen i Iran. Men mina föräldrar fick jobba hårt i fabrik och det var verkligen inget lyxliv. Vare sig man var respekterad eller inte skulle man jobba hårt.

Laleh blev bättre på ryska än på sitt modersmål farsi och präglades av tiden i Sovjet.

– Det var en väldigt rolig tid. Det var som att leva i en jättestor sekt med en extrem gemenskap. Alla hade samma kläder, samma skor och det var en positiv upplevelse för mig som barn. Men det var väldigt strängt. Man skulle vara duktig i skolan. När jag kom till Sverige var det som att man hade rast hela tiden.

Det var i Vitryssland hennes musikintresse fick näring av kommunisternas nationella plan för kulturkonsumtion.

– ”Nu ska alla i fabriken gå på operakonsert”, kunde de säga. Jag fick gå på många klassiska konserter och på cirkus. Jag fick mycket kultur trots att vi inte hade några pengar. Alla hade semester tillsammans där bussar kom och hämtade oss och körde oss till havet. Man fick leka med många andra barn. Och jag romantiserade allt det här. För mig som barn var det vackert, till och med alla bilder av Lenin överallt. Jag kan fortfarande inte riktigt komma ifrån den synen. Jag kanske är en rehabiliterad leninist nu, när jag tänker efter, säger Laleh och skrattar.

Flykten blev en lek

– Vi bodde i ett område som heter Domchitiri i Minsk i ett jättehögt hus. Vi bodde högst upp på tionde våningen och jag fastnade hela tiden i den lilla hissen. I källaren hade de ställt ett piano som jag satt och plinkade på, det var magiskt att kunna skapa musik. Sen tog de bort pianot, säkert för att vi väsnades.

Men den sovjetiska idyllen började några år senare lida mot sitt slut. Lalehs pappa var tvungen att fly vidare och hon hamnade i Östberlin med bara mamma Atefe. Varför vet hon inte riktigt.

– Mina föräldrar ville inte belasta mig med sina bekymmer, så jag vet inte riktigt hur alla turer gick. För mig som barn gjorde mamma allt till en lek. Vi smög i natten, körde omkring i bil, sov i en källare, allt i en lek. Jag minns det livet som spännande. Jag levde i min egen värld. Jag kommer ihåg hur jag såg skuggor bilda häftiga mönster i källarna vi gömde oss i. Man lekte sig genom allt med hjälp av fantasin.

Tio år gammal återförenades Laleh med sin pappa när familjen kom till Sverige. Så småningom bosatte de sig i Hammarkullen, en förort till Göteborg. Det var där hon för första gången fick stå på scen och framföra en låt som en tjej i skolan skrivit till en show.

– Jag tror att den hette För att det är du och den var -välskriven av en tjej som heter Erica, minns tyvärr inte hennes efternamn. Jag blev uppslängd på en scen, som jag minns det, och plötsligt stod jag bara där med mikrofonen i handen. Det är en fördel att stänga av nervositeten och låta muskelminnet arbeta. Ibland kan jag vara en del av publiken fast det är jag som sjunger, för vi upplever något tillsammans.

Coola frimärksnördar

Trots att Laleh hängde med det tuffa gänget i högstadiet hade hon framför allt ögon för de tystlåtna killar som satt längst bak i klassrummet och höll på med hårdrock eller elektronika. Hon umgicks med innegänget, men respekterade nördarna.

– Jag tycker att det är fascinerande när nån kan prata om frimärken i tre timmar. Jag vill att vi börjar respektera rätt personer i vårt samhälle, jag vill att vi ser upp till våra vetenskapsmän lika mycket som våra artister. När jag var i den åldern var det viktigt att ha Filaskor och i dag är det ännu viktigare med rätt märken. Det är lätt att säga att de växer ifrån det, men de behöver påminnas om det vi tar för givet, att det inte är märket på kläderna som ska ge respekt.

– Jag vann inte det coola gängets respekt, men eftersom jag en gång varit en del av det så visste de vem jag var och många var mina bästisar och höll hårt fast vid mig. Kanske för att de tyckte att jag var lite rolig som gjorde som jag ville. Men visst kunde några av mina kompisar, som gick finklädda till skolan, störa sig på mig – ”men snälla, måste du klä dig som en hippie?”, sa de när jag vände ut och in på mina kläder.

Den udda klädstilen var en protest mot ojämlikheten hon såg runt omkring sig.

– En gång var jag på torget med min kompis på julafton och jag ser ett stort gäng stå och hänga. ”Undrar varför de inte är hemma med sina familjer?” frågade jag. ”Men alla har inte familjer att vara hos”, svarade min kompis. Det landade jättestarkt i mitt trettonåriga hjärta. Det var kanske då jag började vända ut och in på mina kläder och bryta mig loss från den roll som var tilldelad mig, började skriva och fundera högt.

Ändå minns hon tiden i Hammarkullen och allt de hittade på med ömhet.

– Vi skapade till exempel karnevalen i Hammarkullen och vår fritidsgård Mixgården gjorde allt för att sysselsätta oss, vilka hjältar.

19 år gammal flyttade Laleh till Stockholm – en erfarenhet som så småningom fick henne att skriva den Cornelis Vreeswijk-inspirerade låten Bostadsansökan.

– Det var ett helvete! Jag är glad att jag har bästisar som varit med mig och bevittnat allt för jag har glömt bort mycket av den tiden. Jag flyttade till ett industriområde i Järfälla, som blev en spökstad på kvällarna när alla lastbilar gett sig av, jag var livrädd. Trodde jag såg spöken överallt. Men sen flyttade jag in hos en tjej i Hässelby Strand och under de kommande två åren flyttade jag mellan andrahandskontrakt och kompisars soffor på ett tjugotal olika adresser.

– Det finns en orättvisa i bostadsproblematiken. Jag vet att man ska göra rätt för sig, men tak över huvudet borde vara en förutsättning. Jag har en kompis som har jobb, men hon får inte bostad. Jag tar hand om henne, så klart, men tänk på alla dem som inte har någon som kan hjälpa dem. Så konstigt att man inte ens får chansen att ”göra rätt för sig”. Ska vi ha kåkstäder snart? Det är elakt. Man ger inte människor en chans.

Egenvärde är solidaritet

Karriärmässigt däremot väntade inte Laleh på att någon skulle ge henne en chans. En dag klev hon in på skivbolaget Warners kontor och förklarade helt sonika att de skulle vara glada att hon ville låta dem ge ut hennes musik.

– Värdighet är det mest solidariska. Att sätta ett högt värde på sig själv hjälper alla. Man behöver inte vara kaxig och otrevlig, det är inte det jag menar, men man ska respektera sig själv och tänka långsiktigt.

– Det finns många rävar, folk som sagt ”du ska bli en rocktjej”. Jag är glad att jag inte köpte det. Så här blir det när artister är fria, de blir spretiga och gör musik precis som de vill, säger Laleh och pekar med båda händer mot sig själv.

Ett år senare var hon skivbolagens favorit – alla bossar ville signa henne. Och resten är, som man säger, historia.

I dag blir hon – efter tevesuccén Så mycket bättre – igenkänd överallt och är lite rädd för att röra sig på stan.

På Café Winterviken lämnar lattemorsorna Laleh i fred, men när vi tar några bilder på fiket kommer en äldre kvinna fram och frågar:

– Är det inte Laleh? Jag måste bara få säga att en gammal tant som jag tycker att du är så himla bra.

Hack i häl kommer tantens man fram.

– Och här är en gammal gubbe som tycker samma sak!

Text: Aaron Israelson

Lenarto

Jag försöker leva upp till bilden av mig själv, där jag sitter vid bardisken behagligt avslappnad med en öl. Det är nämligen inte bara att dricka och se glad ut. Så enkelt är det inte. Magen lägger in sitt veto mot dessa för själen så förträffliga drycker och många gånger har jag frågat mig varför man inte kan få alkohol i plåsterform, som man kan få nikotinplåster på apoteket, så att det slipper passera magen? Mitt förhållande till alkoholen är således något komplicerat.

I grunden lurar dock hägringen av en immig öl toppad av en frodig skumhatt. Jag tror den bilden funnits i mig sen jag gick omkring som fattig konststuderande i Göteborg och såg det vackra folket sitta på Avenyns uteserveringar med nämnda öl, iförda mörka Ray-Bans, medan deras glada skratt ekade. För mig var det sinnebilden av lycka och framgång.

På den tiden hade jag bara råd med pissljummen bolagsöl som jag intog på parkbänkar och i stället för solglasögon hade jag förvärvat teleskopsyn med vidvinkellins för att upptäcka eventuella poliser. Många var de gånger jag och mina kompisar tvingades fly från ett koppel snutar med batonger i högsta hugg.

Numera har jag råd med att dricka restaurangöl, men ack, ingenting är som förr. Glamouren är liksom bortblåst. I dag ser jag inte fram emot att glassa på krogen längre, med eller utan Ray-Bans, kanske beror det på att jag blivit äldre och fått halsbränna, sura uppstötningarna och diarré, det finns verkligen ingen glamour i att skita på sig.

Men skenet måste hållas uppe. Jag vill inte hyckla. Det ryktades om Henry Miller, som skrev om sin tid i Paris på 30-talet, att han bara satt på kammaren och skrev uppdiktade historier. Ett sånt rykte vill jag inte ha. Allt jag skriver är dagens sanning. Konsten gav jag upp då jag insåg att konstbranschen var lika korrupt och konkurrensinriktad som alla andra branscher. Det var inte många ur arbetarklassen som nådde Parnassen. Jag ville skapa en egen konstform där jag var ensam herre på täppan.

Jag är förmodligen den enda mänskan i världen som gör karriär på att vara bostadslös och missbrukare. Om inte annat tillhör jag en liten exklusiv skara. Men jag är inte disponerad för alkohol. Jag gillar egentligen inte spritsmaken. Jack London skriver i sin bok John Finkelman att det finns två slags drinkare. Den ena typen känner vi alla till, den som festar tills han ser skära elefanter. Den andra typen varken raglar eller faller omkull, han går alltid rakt och vet var han befinner sig, även om han inte kommer ihåg det efteråt. Jag tillhör den senare typen. Jag dricker inte för att bli hög på mitt ego, jag dricker därför att någon bättre medicin mot omvärlden och olycklig kärlek inte finns. Men som Henrik Tikkanen sa: den som har en anledning att dricka bör absolut låta bli.

Många gånger, mitt i en ölfylla, har jag smugit i väg till en 7/11-butik och köpt en halvliter kall mjölk och, efter att ha förvissat mig om att ingen sett mig, tömt den i en portuppgång. Gudomligt gott! Jag skulle skämts ögonen ur mig att bli ertappad i ett så komprometterande läge, då jag inte vill sjunka i mina ärade kompisars aktning. Jag längtar efter att bli nykter alkoholist. Men inte alla lyckas. Många äro kallade, men få äro utvalda. Jag är numera trots allt ganska nykter, kanske periodare vore lämpligare att kalla mig, då jag lärt mig hålla upp långa perioder. De första veckorna är alltid jävligast, men efter en månad eller så mår jag utmärkt och kan till och med smyga i mig en eller två öl utan att trilla dit. Och, ännu märkligare, jag har inte minsta förståelse för hur spriten kunde betyda så mycket för mig då. Det är som att bestiga Himalaya, tungt och kämpigt, men väl uppe på toppen kan man se ner på sina forna begär. Men de första veckorna går man igenom alla de där stadierna det talas om i psykologiböckerna, förnekelse, bearbetning och acceptans. Men man måste acceptera sitt öde annars kanske inte Ödet accepterar en.

Mina nyktra perioder slutar alltid på samma sätt: jag går till biblioteket och googlar sökordet ”skrumplever”, och har jag då inte symtomen, går jag raka vägen till -Systembolaget.

Alli

Det kändes som en hemmafest. Alla kände alla och de som Ali Jammali inte kände blev han presenterad för. När han kom in i lokalen ställde han sig i hörnet av dansgolvet och blickade ut över de 400 ungdomar som samlats för att dansa. Strax därpå kom Alie från Hammerhill Click fram. 1998 var Göteborgs hiphopscen i princip synonym med Hammerhill Click. Alie berättade att gänget skulle köra en spontan spelning lite senare på kvällen och frågade om Ali Jammali ville vara med.

Ali tackade glatt ja och gick trapporna ner mot toaletten för att öva med en kompis.

På vägen upp möttes han av en vass lukt. Bränd plast och kemikalier. Det sved i lungorna. Alla lampor slocknade och rummet fylldes av rök. Det enda Ali kunde urskilja var stolarna, staplade i ett hörn för att ge plats åt dansgolvet. Han snubblade och föll till marken. Hans vän drog upp honom och de tog sig mot utgången. De hann precis ut innan dörren blev blockerad av ungdomar i lager på varandra.

Längst ner låg en tjej som han försökte dra ut. Han kände hur hennes arm gick ur led, men han lyckades inte rubba väggen av människor.

63 ungdomar omkom. Flera tongivande personer inom den göteborgska hiphopscenen försvann över en natt, däribland flera av Hammerhill Clicks medlemmar. Ali Jammali klarade sig. Han tillbringade de närmaste dagarna  med överlevande vänner på platsen för branden. Ali hade inte lämnat Hisingen på flera dagar när han tog spårvagnen till en släkting.

Strax efter centralstationen såg Ali Jammali upp mot grafittimålningen tillägnad Hammerhill Click-medlemmen Gustavo. En kyrkogård med texten ”Vila i frid Gustavo 1980-1998” och en stor mikrofon. Då förstod Ali Jammali att inte bara vänner försvunnit. Medan spårvagnen rullade mot Hammarkullen tänkte han på alla dj:s, breakdanceare och rappare som dött. Att det skulle bli samma stämning, samma enighet som den där kvällen innan branden utbröt kändes som en fullständig omöjlighet.

– Det var som att allt förändrades i Göteborg den natten, säger Ali Jammali när vi träffas 13 år senare.

– Lekfullheten, enkelheten, sammanhållningen. Allt det försvann. Allt det som behövs för att hiphopen ska kunna växa. Hammerhill Click lyckades ena Göteborgs-scenen. Han jämför med Stockholm.

– Där åker rappare kors och tvärs över stan med tunnelbanan för att spela in hos varandra. I Göteborg har folk sedan Backabranden hållit sig för sig själva. På sin höjd har en rappare från Bergsjön mejlat en låt till en rappare i Högsbo. En gång i tiden åkte vi spårvagn över hela stan för att spela in hos varandra här också. Den yngre generationen i Göteborg har aldrig fått uppleva det där.

Ali Jammali lutar sig tillbaka vid sitt mixerbord och lägger armarna bakom nacken. Hans stora blänkande klocka med ädelstenar utgör en skarp kontrast mot plastofflorna med Inter Sport-logga som pryder hans fötter. Han sträcker sig över bordet och höjer volymen på högtalaren innan han sätter på en instrumental slinga.

– Det var det här jag började med, den här slingan. Till en rappare från Bergsjön, Lani-Mo. Men ju fler element jag lade till på slingan, ju mäktigare kändes låten. Det började växa fram något som lät väldigt mycket som det lät under 90-talet.

Det var dags att knyta ihop säcken.

– En låt. 16 rappare. Alla från Göteborg. Olika delar av Göteborg.

Alis ögon blir smala när ansiktet spricker upp i ett leende.

Han berättar hur låten La Västra Nostra Anthem kom till. När Ali hörde den färdiga låten för första gången förstod han att detta bara var början.

– I mars kommer ett helt album. Bara göteborgsrappare. 40-åringar som minns Göteborgs hiphopscen innan Backabranden. 14-åringar som aldrig hört talas om Hammerhill Click. Alla på samma skiva, alla från olika delar av staden.

Ali Jammali blir avbruten av att telefonen ringer. Det är tre av rapparna som ska vara med på albumet La Västra Nostra som vill att han öppnar porten.

Två timmar senare är det femton personer i studion. De sitter i små grupper och skriver texter.

– Det där får du fila lite på, Rami. Prova något som blir en bild mer än att säga det exakt som det var. Så kollar vi om en stund igen?

När Ali för en sekund sätter sig ner ser man hur tårna spritter i Inter Sport-tofflorna. Han lutar sig fram och berättar med allvarlig röst:

– I dag är det så här: Spelar en kille från Angered in en låt tillsammans med en grupp från Tynnered ser folk i Angered ner på honom. Men det har inte alltid varit så. Och detta kanske kan bli början på att vi tar tillbaka det där som försvann.

Rami ropar efter Ali inifrån studion. Ali reser sig sakta innan han går bort till Rami för att kolla på hans senaste refrängförslag.

Syndabock

Det ska vara en muslim i år – om den svenska rasisten själv får välja.

Men rösterna är inte enhälliga. Forskarnas åsikter om vem som hotas och var hotet kommer från går isär.

– I dag ses muslimer som det största hotet, säger Mattias Gardell, professor i jämförande religionsvetenskap.

Han menar att antisemitismen finns kvar, men att den inte är så stor som exempelvis de senaste årens polis-rapporter från Malmö visar.

– Målar någon en svastika på en moské bokförs brottet som antisemitiskt, även om rasismen är riktad mot muslimer, säger han.

Henrik Bachner, forskare i idéhistoria, anser att Mattias Gardell vid flera tillfällen marginaliserat rasismen mot judar.

Gardell sår tvivel om antisemitism

– Man kan fråga sig varför Gardell ifrågasätter hatbrottsstatistiken mot judar. Det går inte att peka ut en rasism som allvarligare än någon annan. Däremot kan man se att de former av rasism som kan användas i politiska konflikter får större utrymme än exempelvis hat mot romer och svarta, säger han.

Henrik Bachner säger att Mattias Gardell och fler med honom bär på ”ideologiska skygglappar mot antisemitismen”. Många som är kritiska mot Israels agerande klarar inte av att konfrontera problemet med antisemitism, menar Bachner.

–   Som Gardell gör när han sår tvivel kring antisemitismens omfattning.

Mattias Gardell anser dock att islamofobin kan särskiljas från övrig rasism i Sverige på grund av dess konsekvenser och utbredning.

Acceptabelt att hata muslimer

– I dag är det inte längre acceptabelt att prata om att svarta eller judar är på ett visst sätt. Men det går alldeles utmärkt att prata om hur muslimer är.

– Man behöver inte ha täckning för sina påståenden när man pratar om islam, säger han.

– Det gäller även när man pekar ut muslimer som antisemiter, säger han.

Ångerfull reporter talar ut

Han har vunnit Rädda Barnens journalistpris och vid flera tillfällen kritiserat rasister. Men för 20 år sedan beskrev Jan Lindström i Expressen kosovoalbanska flyktingar som en
“flock med ungtjurar”.

Jan Lindström, reporter på Situation Stockholm, har arbetat som journalist i 50 år. I hans Expressenreportage om Bredbyn från 1992 pekas de kosovoalbanska flyktingarna ut som våldtäktsmän, trafikmarodörer och lingontjuvar.

I den långa texten får flyktingarna aldrig själva komma till tals. I stället får fördomar hos både Bredbyborna och reportern stå oemotsagda.

Exempelvis skriver Jan Lindström: ”Föräldrar till tonårsflickor oroade sig för vad som kunde hända med denna flock av ungtjurar, många klart attraktiva på ett sydländskt vis.”

När stämningen på orten har lugnat ner sig beskriver reportern orsaken som att ”den kallaste oktober på många år torde svalka sydeuropeiska pojkars hetta.”

– Jag hade inte skrivit så i dag. Det var ett annat klimat på den tiden. Man gick inte runt och oroade sig för att spela rasisterna i händerna hela tiden, berättar en ångerfull Jan Lindström.

Han säger att texten är skriven -ironiskt. Att meningar som ”denna hop av europeiska ungkarlar från det forna Jugoslavien, är en vånda för byn”, inte ska tolkas som rasistiska.

– Jag är ingen rasist. Men jag -liksom många andra skrev ibland klumpigt om invandring på den tiden. Det var en tid när många dumma -formuleringar passerade.

Dockor på stereoider

Dieter, träningsprogram, alternativmediciner och kosttillskott pockar dagligen på vår uppmärksamhet i tidningar, i teve och på nätet. Samtidigt får modebranschen ständigt kritik för att den anlitar sjukligt smala modeller, som anses öka risken för ätstörningar hos tjejer. I skuggan av den debatten är kroppsidealen för många män omvända: De kräver att man ligger i hårdträning för att bygga muskler. Träning uppfattas allt som oftast som sunt, men god hälsa står inte så sällan i konflikt med utseendeidealen. År efter år kommer rapporter om att allt fler unga män dopar sig med tillväxthormon.

Inte lätt att få en intervju

Mellan 10 000 och 50 000 unga män och kvinnor använder anabola steroider, enligt statliga Dopingjouren. Det är heller inte svårt att komma i kontakt med människor som använder sig av anabola steroider, däremot är det svårare att få dem att ställa upp på intervju.

Erik är trettio år gammal och har ett fast handslag. Vi möts i mitt föräldrahem en regnig decemberdag. Platsen är udda, men vald för att han ska kunna prata fritt om sitt bruk av anabola steroider utan risk att åka fast.

– Dessutom kanske min fru lämnar mig om hon får reda på en del saker jag säger, säger han på telefon när vi pratar igenom upplägget. Vi känner varandra ytligt sedan tonåren, men innan jag började med reportaget visste jag inte att han använde anabola steroider.

Hustrun tog honom på bar gärning

Erik ser ganska vanlig ut. Blond, kortklippt, strax under 190 lång, iklädd jeans och t-shirt. Han pratar eftertänksamt och välartikulerat. Det är ingen okontrollerad, aggressiv machoman som slår sig ned vid mina föräldrars köksbord. Tvärtom – Erik pluggar till vardags på Handelshögskolan. Samtidigt ser han ut som en muskelversion av en vanlig man. Men han tar inte några dopningspreparat längre, berättar han. Hustrun kom på honom med en låda med sprutor och efter det slutade han abrupt med både ”testo”, som anabola steroider kallas, och träning under ett år. Det hade blivit en för stor del av hans liv, säger han. Dessutom äventyrade han relationen till sin familj.

Bieffekten av att ha slutat med testo är en mindre kroppshydda. När tidningens fotograf kommer och ska ta bilderna far en skugga över Eriks ansikte och han ber om ursäkt för att han inte är någon bra representant för steroider. Han skäms över vilken dålig form han är i, för att han är så liten, säger han. Det är svårt att förstå vad han menar.
Att vara stor och stark har alltid varit viktigt för honom. Under uppväxten gällde det de flesta i omgivningen, berättar han.

– Bara en sån grej när man fick en He-Man-figur i sin näve första gången. Det är ju alldeles brutala proportioner, men man tyckte ändå att det här är det coolaste jag sett. Sedan dess har jag velat bli större och starkare.

Actiondockor har marknadsförts till pojkar under flera decennier. Studerar man exempelvis G.I. Joe-dockan kan man se att den sedan lanseringen på 60-talet har ökat successivt i muskelmassa. Star Wars-figurerna följde samma utveckling efter introduktionen i slutet av 70-talet. Barnens leksaker speglar också hur manliga Hollywoodskådespelares utseende har förändrats från de välkammade 50-talsidolerna, utan särskilt stora muskler, till dagens hunkar med väldefinierad muskulatur. Parallellt med att omslagskvinnorna i tidningen Playboy har blivit allt kalorifattigare, ökar männen på Playgirls omslag allt mer i muskelvolym.

Jakten på det magiska pillret

Det var alltså jakten på de perfekta musklerna som fick Erik att börja med anabola steroider när han var tjugofem år gammal. Träningskompisarna hade länge skämtat om att det vore bra med ett ”magiskt piller”. När den uppiggande substansen efedrin blev olaglig var det många som började köpa över nätet i stället.

– Det var som att öppna dammluckorna eftersom alla människor som normalt sett käkar efedrin då blev tvungna att skaffa internetkontakter som man inte hade behövt innan. Att köpa anabola steroider blev så enkelt, så lätt, och så billigt. Det är alldeles för billigt.

Intresset för hälsa skär in i det stora, muskulösa kroppsidealet. Någon av de upplagda lussebullarna vill Erik inte ha. Han äter inte -kolhydrater längre.

– Man vill ju inte bli tjock, säger han med ett leende.

Efter några års hård träning slutar kroppen svara lika bra på styrketräning. Platån är svår att hantera för den som ägnar många timmar i veckan under en skivstång. För utomstående kan det vara svårt att förstå varför ett par kilo extra muskler är så viktiga.

Litar inte på läkare

– Det är lite som en vd som har fem miljoner i årslön men vill ha sex miljoner. Varför är det så viktigt för honom? För mig är inte pengar så viktigt. Det beror på var man har fokus i livet, säger Erik.

Han resonerar ungefär som Nicklas, som själv har använt anabola steroider sedan 1980-talet och ”antagligen aldrig kommer att sluta”, som han själv säger. Vi pratar via Skype eftersom han inte vill träffas offentligt. Risken att åka fast är för stor, säger han i vårt inledande, korta telefonsamtal.

Enligt den statliga Dopingjouren är bieffekterna av anabola steroider hjärt- och prostataförstoring, aggressivitet, mani, beroende, oro, panikångest, sömnstörningar, vanföreställningar, akne, blodpropp, potensproblem, lever- och njurpåverkan. Och självmord. Det är en bild som användarna inte håller med om, och förtroendet för läkare är ofta lågt bland dem som tar anabola steroider. Nicklas menar att läkarna inte vet vad de pratar om. Att de har köpt en nidbild.

– De har till och med velat göra dopningstest på mig så att de ska kunna rapportera mig om jag visar mig vara positiv. De har varit mer intresserade av att sätta dit mig än att hjälpa mig med den åkomma jag kom dit för.

För honom handlar det om att använda på ”rätt sätt”. En omöjlighet, enligt läkarna på Dopingjourens hemsida. I en amerikansk studie från 2007 ville två tredjedelar av dem som tog anabola steroider få medicinsk övervakning, men hela 92 procent ansåg att kunskapsnivån bland läkare var för dålig om icke-medicinsk användning och 99 procent att de påstådda bieffekterna var överdrivna.

– Om man ska prata om det så är det viktigt att någon förstår lite om det, och varför man gjort det. Annars känner man att man pratar med fel person, säger Erik som tog kontakt med vården när han slutade.

Vår tid präglas av makeovermani

Det är viktigt att vara fin i kroppen, men lika viktigt är att vara urstark för många män. Att såväl skådespelare, som Sylvester Stallone och Arnold Schwarzenegger, som en mängd elitidrottare antingen erkänt eller åkt fast för missbruk av steroider eller motsvarande preparat har bidragit till att normalisera bruket.

– Alla stjärnor tränar på gym och använder en del preparat. Idealen har blivit mer strikta och tuffa, vilket gäller globalt i reklam och film. Dessutom bidrar plastikkirurgin ytterligare till detta, säger sociologiprofessorn Thomas Johansson i mobiltelefon på väg från sitt jobb på institutionen för pedagogik, kommunikation och lärande i centrala Göteborg.

I boken Makeovermani skriver han att vår tidsanda präglas av självförbättrariver, som ger oss dåligt samvete för att vi aldrig gjort nog. Kroppen är ett av de mest uppenbara exemplen. Thomas Johansson undrar hur långt vi är villiga att gå för att uppnå våra hälsomål. Hur många timmar träning i veckan är nog, hur många kalorier är för mycket? Vet vi när vi borde vara nöjda?

Drömmen om en stark kropp lever vidare

Erik är medveten om bieffekterna av anabola steroider och vet att han riskerar att förlora sin familj om han börjar igen. Men drömmen om en stor, stark kropp är intakt.

Känslan av att känna sig mer alfa och självsäker, mer kraftfull, är svår att vänja sig av med. Beroendet har övervintrat, snarare än brunnit ut.

– Jag kommer inte att fortsätta vara ren resten av mitt liv, det vet jag redan nu. När det händer har jag inte -bestämt mig för ännu, säger Erik.

På pelare runt om på stan syns reklam för olika --gym – bilder på bara överkroppar med svällande muskler.
Träning som livsstil, viagra för potensen, energidryck för att piggna till. Logiken är densamma överallt.

Är det väsensskilt från en kur med anabola steroider för att förhöja träningsresultaten? Exakt var gränsen för den sunda livs-stilen går är knappast lika väldefinierat som -gym-affischernas magrutor.

Faktum #113 - ute nu!

Stadskampen
Lagom till att den första snön faller kollar vi vädertåligheten med en stenhård yrkesfiskare från Västkusten och vädergurun John Pohlman. Vem klarar vintern bäst?

Lalehs omloppsbana
Det senaste stjärnskottet på artisthimlen berättar i en lång, exklusiv intervju för Faktums läsare om uppväxten i Sovjet, Eva Dahlgrens kupp i Så mycket bättre och ungdomsåren i Hammarkullen.

Utom tävlan
I månadens panel frågar vi oss vad som händer bakom kulisserna på Melodifestivalen med Jan Guillou, Lill Lindfors, Gunilla Backman, Christer Sjögren och Nanne Grönvall

Dockor på steroider
Vi reder ut mysteriet kring en ständigt växande leksaksdocka för pojkar och låter en man berätta om sin destruktiva väg mot den perfekta kroppen.

Kalendariet
Det fetaste kalendariet för dig som diggar kultur, sport, folkbildning, häng och nöjesliv.

De hatade
Från finnar till muslimer via judar och kosovoalbaner kartlägger Faktum 400 år av svenskt hat i ett unikt diagram. Vem älskar rasisten att hata just i år?

På toa i kåkstaden
Faktum besöker Afrikas största kåkstad och hittar hopp om bättring på ett minst sagt oväntat ställe.

Sporten
Vi tar tempen på månadens hetaste idrottsprofiler.

Hiphopens återkomst (Göteborgseditionen)
Vi reder ut varför set rått pinsam stiltje i göteborgsk hiphop de senaste tio åren. Och träffar mannen som tro sig ha en lösning på splittringen som uppstod i Backabrandens eldslågor.

Välfärd på auktion (Skåneeditionen)
Vad tjänar de hemlösa på valfrihetsrevolutionen? Faktum granskar vad som händer med välfärden när de lägsta buden vinner.

Aaron Israelson, chefredaktör

När den förste rymdfararen, Jurij Gagarin, återvände till jorden berättas det att Sovjetunionens starke man, Nikita Chrusjtjov, tog honom avsides för att fråga:

– Såg du Gud?

– Ja, kamrat, svarade Gagarin.

– Berätta inte för någon, sa kommunistdiktatorn.

Därefter debriefades kosmonauten av den ryskortodoxa kyrkans överhuvud, patriark Alexei I, som frågade samma sak.

– Nej, kamrat. Men berätta inte för någon.

I det här numret tänker vi skicka er till månen tillsammans med Laleh. Men först vill jag påminna om att jorden anropar. Nyss presenterade socialstyrelsen en kartläggning av hemlösheten. Den visar att ett växande antal människor i vårt land saknar eget hem. Hemlösheten har också fått ett nytt ansikte. Män med missbruk och psykiska funktionshinder är inte lika dominerande. Allt fler kvinnor och barnfamiljer bor numera i en kappsäck. Däribland 400 barn.

Som Laleh konstaterar kan bostadsmarknaden vara ”ett helvete” också för unga som flyttar hemifrån. Men även i helvetet finns gradskillnader. De 34 000 svenskar som är hemlösa befinner sig i infernots nedre kretsar. I den sista kretsen återfinns de 280 själar som övernattar på parkbänkar, under broar eller i bästa fall i trappuppgångar.

Myndigheter förhåller sig nu till statistik som Gagarin till Gud. Svaret beror på vem som frågar och hur. Visserligen har regeringens tak-över-huvudet-garanti gett många uteliggare en sängplats. Men parkbänkarna har nattetid i stället ockuperats av nya invånare utanför statistiken: romer från Östeuropa och sydeuropéer som flytt den ekonomiska krisen.

I Göteborg är var 155:e person hemlös och staden huserar tio procent av det totala antalet hemlösa. Att kommunen nu ska utreda vad man får för de 350 miljoner kronor om året som de tillfälliga boendelösningarna kostar är säkert bra, men otillräckligt. I Malmö bor fler hemlösa i försökslägenheter än i övriga landet – bättre men knappast bra.

Vägen framåt stavas Bostad först. Modellen som bygger på att hemlösa får ett kontrakt på den ordinarie bostadsmarknaden innan man går in med andra åtgärder. Den kräver att såväl hyresvärdar som kommuner tar ansvar. Men också du.

För om nu Gagarin verkligen såg Gud där uppe i rymden tycks den allsmäktige åtminstone inte ha läst socialstyrelsens kartläggning. Så räkna inte med att Hen kirrar biffen. Vad vi säkert vet är nämligen att djävulen bor i dig och mig. I alla som gärna slipper hemlöshet, bara man slipper inhysa hemlösa på sin egen gata. Jorden anropar således med en stillsam bön: Bli en bättre granne.

Aaron Israelson
chefredaktör
twitter.com/aaronisraelson

Rachel Molin

Rachel Mohlin är skådisen som kan prata som politiker och som – trots att hon säger sig vara lättskrämd – kan golva dig på tre röda. Nu är hon aktuell med Kvarteret Skatan som långfilm. För Faktum berättar hon om resan från frikyrkoförsamlingen till humoreliten.

Text: Malin Ekman Bild: Andy Prhat

Den småländska tätorten Skärstad, 22 kilometer nordost om Jönköping mot Gränna, har blott en grundskola och ett par byggfirmor - men ett digert utbud av samfund för den som är missionsförbundare, pingstvän eller tillhör Svenska kyrkan. I denna kristna miljö lärde sig Rachel Mohlin att spela gitarr, bandy och sjunga i kör.

Det är över två decennier sedan nu.

Rachel Mohlin reserverar en barstol till sin överdimensionerade dunjacka och rör sig hemvant på Urban Deli, en restaurang och delikatessbutik vid Nytorget i Stockholm – omtyckt för sin fiskgryta.

Tio minuter sen – hon hoppade på fel buss – springer hon “bara till damrummet” för att två minuter senare komma tillbaka – från andra hållet – med en kopp kaffe i vardera hand.

– Med mjölk, eller hur? säger hon tvärsäkert utan att ha frågat.

Hon har varit uppe sedan sex. Jakob, 1,5 år, sonen som blev till under hennes och sambons återförening i Berlin, vaknade då. Normalt ringer hans inbyggda klocka prick sju. Han är en riktig drömbaby, Jakob.

– Det var väldigt härligt och lyckligt och allting. Men jag tycker att alla barn är kärleksbarn, säger Rachel Mohlin.

Hon blev mamma vid 37 års ålder. Sent i småländska Skärstad, men inte i Stockholm.

– Jag var så upptagen med andra saker tidigare. Med mig själv och så där. Man hinner så mycket när man har barn, jag trodde att det skulle vara tvärtom. Jag tycker att allt förändras och ingenting. Man är ju samma person.

Hon har fullt upp. Den hejdlöst populära humorserien Kvarteret Skatan ska bli långfilm och inför premiären i mars håller den nu på att testvisas.

Vantrivs med trivsel

Under inspelningsveckorna på Gotland levde gänget “som i ett kollektiv”.

Kvarteret Skatan, vars karaktärer hittat gemenskap i utanförskapet, har visats på SVT och spelats live i olika konstellationer sedan 2003.

– Jag tycker att det är väldigt befriande att få berätta om de här karaktärerna eftersom att de är lite udda, säger Rachel Mohlin.

Två av rollfigurerna, Ulf och Gert, är mer udda än de andra. Många fans misstänker att Gert rentutav är hemlös.

– Man vet inte riktigt, han dyker upp lite överallt. Och jag minns att Ulf föll igenom rätt snabbt efter att hans tjej hade lämnat honom, säger Rachel.

– Vi bråkar lite med det i Skatan. Vi försöker skrapa lite på det där med den självklara sociala tillhörigheten. Vad händer om man inte har möjlighet att ställa upp på det? Det kan omedelbart leda till ett socialt utanförskap, det är inte så långt ifrån som man kan tro. Det här självklara som vi lever med tider att passa och människor att fira jul med. Ibland kan det bara röra sig om en separation, som för Ulf.

– Många känner igen sig i och med parmiddagarna och sättet att tvångssocialisera sig fastän att man egentligen inte vill. Det här med att tvingas in i sociala sammanhang som man egentligen lider av och vill komma ur, eller medvetet ställer sig utanför.

Det finns inget så ångestskapande som påbjuden trivsel, menar Rachel Mohlin.

– Då får i alla fall jag lusten att omedelbart kliva ur.

Kyrkan var norm

Hon växte upp med missionssällskapet Allianskyrkan och vet vad hon talar om. I skolan var det udda att inte tillhöra någon frikyrka. Det var i församlingen hon lärde sig spela bandy – en sport hon än i dag har lite svårt för. Däremot vårdar hon frikyrkans arv i form av en diger visskatt.

Men allt var inte sång och dans. I den kyrkliga gemenskapen fick man inte roa sig hur som helst.

– Man skulle naturligtvis inte leva destruktivt. Man ska inte låta sig distraheras av något som skulle kunna ta en bort från Gud.

Hon berättar om rädslan. Den som kommer av att tidigt få höra vad som är rätt och fel av en självutnämnd auktoritet.

– “Så här är det” imiterar hon en pastor på småländska, lantlig och auktoritär på samma gång.

Det går inte leva livet så svart eller vitt, man måste få göra fel, konstaterar Rachel.

Hennes resa bort från frikyrkan kom av att hon inte fick svar på sina frågor. Som den klassiska “Om Gud nu är så god, varför finns det så mycket ondska här i världen?” Det fanns aldrig riktigt någon att samtala med.

– Jag tror att man kommer till en punkt i sina tonår där det inte räcker med enkla svar. Jag kände mig ensam, vad heter det när man gör så här, säger hon, släpper skeden i fiskgrytan och låtsas greppa något i luften utan att se… ”famlar, menar jag!”.

Mamman dog

Det var i frikyrkan Rachel fick upp ögonen för teatern. Till skillnad från kyrkans övriga aktiviteter var dock teatern en sysselsättning som inte uppskattades från alla håll.

– Det var kontroverser kring att vi ställde oss på en scen i kyrkan, det skulle man inte göra i Guds hus. Det var röster från de lite äldre ska tilläggas. Men jag förstod att det jag var intresserad av att göra skulle stöta på patrull.

Rachels lust var större än gemenskapen. 17 år gammal bröt hon sig ur, samma år som hennes mor gick bort. Hon träffade nya vänner och blev intresserad av politik.

Framförallt träffade hon Anna. De hamnade bredvid varandra i skolan, Nilsson och Mohlin.

– Vi är så tajta och hörs varje dag, fortfarande. När jag träffade Anna fann jag det jag hade saknat. Att allt inte behöver vara på ett speciellt sätt, man får vara lite som man vill. Det blev så otroligt starkt för mig. Det var så nytt för mig att välja själv. Jag hade inte valt kyrkan, utan det var ”by birth”.

Så småningom tog sig Rachel också bort från Jönköping. Det blev Skara skolscen och sedan Stockholmsflytt.

Rachel upptäckte målandet och teatern på nytt.

– Sedan dog ju min mamma också. Det var väldigt omvälvande. De åren var väldigt danande för mig. Jag kände mig väldigt fri.

I Skara fick rödhåriga Rachel vara Lucia. Tidigare hade hon alltid räknats bort för att hon inte var blond. Själva luciarollen var visserligen en skräckupplevelse med stearin rinnande nedför pannan – men upplevelsen av att allt inte längre måste vara på ett särskilt sätt var fantastisk.

Till skillnad från julafton – ett datum Rachel försöker behandla “respektlöst genom att tilltvinga det en vanlig vardagskänsla” – är Lucia en högtid hon fortfarande uppskattar. Man firar lite på morgonen, sen är det över.

Såpopera

Sex år efter sortin från Allianskyrkan, hon skulle fylla 23, slogs såporna Skilda världar och Vänner och Fiender om de på den tiden ännu tablåtrogna tevetittarna. Rachel spelade Kicki i den senare, rollen som blev hennes genombrott. Från frikyrkliga visor till syndig såpopera. Men Rachel fann sig tillrätta utan att ens behöva blinka.

– Jag kände absolut inte ”shit, vad gör jag här”. Jag blev kontaktad av Beata som castade och provfilmades ihop med andra rödhåriga flickor.

– Det var inte tråkigt någon gång. Det var som en lyxig militärtjänstgöring, att bara få lära sig jobba och ingå i ett team, plugga repliker och stå framför kameran.

På den tiden såg skolbarn såg såparepriser i stället för att läsa läxor. Rachel Mohlin blev ett namn och från TV3 och Kanal 5 på 90-talet tog hon sig till den svenska humoreliten.

Hon har skrivit manus till och framfört karaktärer som Tant Muttie I P3, och genom satirprogrammet Public Service blivit känd som Sveriges kanske vassaste imitatör.

I satirradioprogrammet hyllades hon bland annat för sin träffsäkra tolkning av näringslivsminister Maud Olofsson - vars efterträdare som centerledare, Annie Johansson, även hon är tacksam för en skicklig imitatris.

– Hon är en present. Hon kommer ju från Värnamo och har ett väldigt roligt sätt att prata. När hon pratar låter det som om hon talar innantill, säger Rachel Mohlin och artikulerar orden tydligt och långsamt.  Som. Om. Hon. Har. En. Lapp. Och. Läser. På.

Genom rollen som den kärlekskranka singeln Jenny i Kvarteret Skatan har hon befäst sin ställning på den svenska humorhimlen.

– Jag tycker att det är lite befriande att få vara Jenny, som är kroniker i att aldrig riktigt ta ansvar själv utan tycka att det är fel på alla andra. Det kan jag tycka är en rolig karaktär att göra, säger Rachel Mohlin.

När Kvarteret Skatan går upp på biodukarna i mars är Jenny inte längre singel. Hon har hittat kärleken.

– Eller har hon? När vi träffar henne har hon gjort det.  Sedan händer lite grejer på vägen. Men hon är jättekär när vi träffar henne nästa gång. Alltså verkligen ”as in mindblowing in love”.

För kanske första gången ser det ut som att Jenny fått till det. Men Rachel Mohlin har aldrig tyckt synd om sin rollfigur.

– Absolut inte. Det går inte att spela någon man tycker synd om, det finns ju något slags förakt i det.

Inte heller i det verkliga livet skulle hon låta någon tycka synd om henne, Rachel. Speciellt inte för att hon är kvinna i det mansdominerade komikeryrket. Hon är trött på debatten och undrar varför ingen ställer frågan: Är det lättare att leva för att man är kille?

– Jag har aldrig sett varken för- eller nackdelar för att jag är kvinna. Mitt motto har alltid varit att jobba på. Komma i tid, och jobba hårt. Jag gör så gott jag kan.

Kvinnogöra

Trots den traditions- och konventionsbundna uppväxten - “kvinnogöra” var ett ord hon ofta fick höra i kyrkan - har hon alltid känt att hon som tjej kan göra vad hon vill.

– Pappa fick oss systrar att känna att vi kan göra vad vi vill. Jag boxas till exempel, och det är kanske ingen klassisk kvinnosyssla.

De var tre rättvisepräglade systrar som bråkade om vem som hade mest läsk i glaset. Mest och minst, svart eller vitt.

Rachel understryker att hon inte odelat negativ till sin uppväxt.

– Jag tyckte att det var mycket som var bra också, ska jag säga, det här med att växa upp med en uttalad tro. Man kunde alltid räkna med något mer, det är inte bara du och jag som sitter här utan det kan faktiskt finnas något mer. Livet är inte platt. Jag tyckte det var bra och stimulerande, man fick tänka ovanför molnen.

Frikyrkan har inte avskräckt henne från att tro – även om hon inte riktigt vill kalla sig troende.

– Jag är hoppfull, och jag känner mer och mer hopp med åren.

Rachel Mohlin sneglar på mobilen som visar 20 minuter kvar till “hemligt möte” på SF.

Tre minuter kvar på intervjutiden med andra ord. Hon lovordar chefredaktör Aarons påfund att apropå filmpremiären av Kvarteret Skatan frakta fem uppstoppade sådana från Naturhistoriska i Göteborg i en kartong på ett SJ-tåg. Hon gillar sådant, Rachel Mohlin.

Sedan gapskrattar Rachel Mohlin inför frågan om hon skulle välja boxningen före komiken - om hon var tvungen. Hon måste ingenting, mer än att hinna till sitt ”hemliga möte” på SF. Rachel avlägsnar, tre minuter sen, dunjackan från barstolen. På vägen ut kastar hon en slängkyss till personalen.