Soran Ismail

TEXT: Liv Landell BILD: Andy Prhat

När han inte sitter i TV4:s Parlamentet eller hänger ut hotfulla sd-toppar på Youtube äter
han middag med deras partikompisar och nobbar deras tjejer på krogen. Hur går den
existentiella ekvationen ihop i komikern Soran Ismails 3,14-hjärna? Det har Faktum tagit
reda på över en kopp varm choklad med vispgrädde tillsammans med Sveriges mysigaste
politiska komiker.

Soran Ismail tillhör det gravallvarliga komikersläktet. Han är Team Betnér, på behörigt
avstånd från såväl Ingvar Oldsberg som Özz Nûjen. Inga skrockande ordvitsar eller sprattig
slapstick. Nej, Soran tittar in i youtubekameran med ögon som en ung Belmondo, och
berättar på sövande sörmländska om sverigedemokraternas senaste klavertramp, som
högläste han ur ett snällt kapitel i Tusen och en Natt. För egentligen är ståuppare som han
lika mycket opinionsbildare som skratthora. Det hävdar Soran över en Faktumchoklad med
vispgrädde, som han tackar extra gulligt för.

På 30 sekunder kan man konstatera att Soran är mer lyhörd och samförståndssökande
än de flesta. Och när man hör honom lägga ut texten betvivlar man inte att han faktiskt
lagt ner timmar, dagar och veckor på att twittra med ”troll” på nätet och mucka med
sverigedemokrater på stan.

Ja, sommaren före riksdagsvalet 2010 vankades det bråk i city: Soran Ismail versus tre höga
sverigedemokrater. I anslutning till valdagen la Soran och hans polare senare ut en film
på Youtube. Den visar hur en man omringas och hotas av ungdomsbasen Erik Almqvist,
riksdagskandidaten Christian Westling och partiideologen Kent Ekeroth. I efterhand har
dessa tre gjort gällande att komikern ”fulklippt” filmen och väntat med att publicera för att
sabotera.

– Jag kan förstå att det ser misstänkt ut, säger Soran Ismail utan omsvep. Men då ska man

ha i minnet att vi inte visste vilka de här människorna var när det faktiskt hände. De var inga
kändisar sommaren 2010. Det var först när valrörelsen intensifierades som vi kopplade att
det handlade om partitoppar. Självklart publicerade vi filmen då. Varför skulle vi inte ha gjort
det?

Men är filmen fulklippt?

– Filmen är inte fulklippt, den är plockad direkt ur min kompis telefon. Och från början fanns
en film till, från min egen mobil. Den blev tyvärr stulen när jag var på resa i Argentina den
sommaren. Det är polisanmält på plats. Jävla argentinska svartskallar!

Nej, Soran Ismail är ingen av de där humorkändisarna som vevar mantrat ”jag är jättetrist
privat”. Han är intensiv men slående socialt kompetent, även om han slår ifrån sig när man
påtalar det. Soran har även fattat de mellanmänskliga vinsterna med sociala medier. Han
finns på Twitter för att komma nära folk, och har på mikrobloggen ett, med svenska mått
mätt, gigantiskt antal följare.

– Jag är på Twitter för att ha kontakt med folk. För att slippa nästa jävla Breivik! Därför skulle
det aldrig falla mig in att förnedra bråkiga sd-troll. Sedan är jag ingen missionär som vill

vinna debatt. Jag vill ha en diskussion och kanske nå fram någon gång. För mig är det inget
syfte att bli blockad, hur bra skämt jag än hade kunnat göra av det.

Sorans analys av det så kallade näthatet mot främst muslimer, handlar ytterst om rädsla och
existentiell otrygghet. Folk tvekar inför sin svenska identitet. Han efterlyser en vilja vara stolt
över Sverige. På ”osvenskt” manér.

Låter du inte som sverigedemokraterna när de klagar på att ”pursvenskar” är
diskriminerade, nu?
– Grejen är att sverigedemokraterna har rätt i sin problembeskrivning! Men de kommer
med fel lösning. Vi har inte jätteproblem med segregation, men lösningen är inte ett slutet
samhälle. Eller påtvingad assimilering. Att tvinga på folk sill och potatis fungerar lika illa som
inkastare på turistorter. Folk vill inte in i den fina lokalen - om man tvingar dem.

Ur humorperspektiv är sverigedemokraterna bra, konstaterar Soran och syftar på alla
ståuppmonologer där han driver med partiet. Som klippet där han agerar magister och
förevisar ett diagram på temat Förbjud Språk i Skolan.

– Ja, sd tycker ju att alla måste prata svenska på rasten. Det i sig är bara jätteroligt, tycker
jag. Men så inser man att folk bara instämmer och tycker att förslaget är bra. DET tycker jag
är läskigt. Jaha, ni vill att tjejerna ska få bli kallade hora på svenska i stället för på arabiska?
Ni tycker att det är bättre? Okej.

En mer oortodox åtgärd i Sorans kampanjbatteri mot sverigedemokraterna: ett mål mat.
Soran har helt enkelt tagit debatten till middagsbordet och dinerat med sd-topparna Rikard
Jomshof, Linus Bylund och Oskar Sjöstedt. Varför?

– Varför inte? Linus lagade mat och jag tog med vin. Det var intressant, men vi tycker så
grundläggande olika och diskussioner med de här människorna tar extremt lång tid.

Men är det inte att sälja sig? Äter man verkligen middag med fienden?
– Varför skulle det vara det? Jag vill på allvar möta de här människorna. Jag är intresserad av
deras argument. Dessutom tror jag att fientlighet i debatten alienerar. Det är kontaktlöshet
som är farlig. Breivik är ett extremt exempel på det.
Är sverigedemokraterna ett rasistiskt parti enligt dig?
–  Ja. Sd värderar människor utifrån var de kommer. Det är rasism, enligt min definition.

Det var inte Sorans avsikt att bli opinionsbildare, mer en logisk följd av hans personlighet.
Han beskriver sig som tyst i småskolan, men med tiden allt bättre på att verbalisera
kollektiva upplevelser, och locka fram skratt. Han slog igenom på stand up-scenen efter att
ha vunnit en del poetry slam. Konceptet var då att köra utan paus, i ren skräck för att inte få
skratt.

– Jag har fortfarande inga direkta punchlines. Jag gillar att berätta och tycka till. Det som var
en överlevnadsstrategi har blivit min stil. Men det är klart att jag är en skratthora. Det är alla
som håller på med det här.
Folk säger att du ogillar manus, stämmer det?
– Alltså, det stämmer inte. Men jag rapar ju inte upp ordagranna ”skämt” som jag har suttit
och filat på. Jag har ett antal ämnen som jag vill ta upp och så gör jag det beroende på hur
kvällen artar sig.

Hur går då Soran Ismail ihop med rollen i ett av de mer manusbundna teveprogrammen –
Parlamentet? I senaste säsongen av TV4:s evighetsmaskin har han snällt burit slips och skojat
på kommando. Hur roligt är det?
– Parlamentet är inte roligt längre, konstaterar Soran torrt. Inte för att det skulle ha
försämrats, men humor bygger på överraskning. Parlamentet är bara slut som form. Vi
har fått 9 000 tips från coachen och allt annat har redan gjorts FEM gånger av Robert
Gustavsson.
Så varför tackar man ja till att sitta där med kavaj och hårspray då? För skandalerna bakom
kulissen?
– Ledsen, men teamet bakom Parlamentet är som en gammal, ospännande familj. Alla är
snälla och inget händer.
Inte minsta lilla kvinnoförtryck i kulissen?
– Nej, du. Det var före min tid som de bråkade om grabbigheten där och numera är
produktionen mer jämställd.
Men egentligen är det inte din grej?
– Nej, men som komiker måste man göra teve. Jag får bra respons på mina gig, men för att
nå en större publik är Parlamentet det enda sättet. Det finns inget annat, om man inte vill
laga mat.
Men visst har du gjort annan teve?
– Jag hade en roll i Gustafsson 3 trappor. Se inte den.

Soran ser visserligen ut som en filmstjärna från Nya Vågen på 60-talet, men han har inga
planer på att bli fransk filmstjärna, som kollegan Özz Nûjen.

– Nej, inte alls. Özz är utbildad skådespelare och en äkta clown. Jag gillar honom verkligen,

men vi är helt olika typer.

Och så knäcker han dig i kurdkunskap!
– Haha, ja! Har du lyssnat på radio?
Blandar folk ihop er för att ni är kurder?
– Inte de som har sett oss på scen. Vi är så olika. Personligen står jag inte ut med Özz humor,
men jag har honom att tacka för en massa.

Soran Ismail vill ta plats, berätta och bygga världar med sin publik. Han har länge velat köra
helt solo och i vår är det dags. Med nya turnén Resan fortsätter, som kommer att gå på
teaterscener landet runt. Titeln knyter an till förra turnéns, där Soran reste landet runt på
Nils Holgersson-manér, med gås under armen och allt. Den här gången är temat demokrati.
Slut på dialekthäcklande, alltså?

– Det får vi se! Jag gillar dialekter, fast jag inte kan härma dem.
Håller du med den där enkäten som kom fram till att göteborgska är sexigast?
– Haha, verkligen inte! Göteborgska är ocharmigt charmigt och får mig att associera till
primitiva killgäng som försöker ligga. Skånska är sexigast. Det är aggressivt! Östgötska gillar
jag också.
Åh, du gillar örebromål?
– Va, nej! Örebro är gnällbältet. Min flickvän kommer därifrån.
Läspar hon?
– Haha, tyvärr inte. Nej, det hade varit jobbigt, du. Det finns inget svårare att ta på allvar än
folk som läspar, det är därför jag skämtar om ”sexualupplysaren Cissi” som blev utskrattad

när jag gick i högstadiet.
– Nja… hon var egentligen en tant som skulle undervisa min klass i engelska på gymnasiet,
utan att kunna uttala th-ljudet.

Soran gillar siffror. Ibland rundar han av fikor med att memorera kring 500 Pi-decimaler i
Musikhjälpen i P3. Han är utpräglad logiker: jättekul att vara ihop med?

– Min flickvän tycker att jag har blivit bättre och jag jobbar på det. Men så himla kul är jag

nog inte, nej.

Förväntar sig folk att du ska bjuda på dig själv i offentliga sammanhang?
– Folk är väldigt snälla, kommer fram på tunnelbanan och ger positiv respons. Vilket jag
tycker är outhärdligt. Jag känner mig maktlös för att jag inte kan tacka tillräckligt. För jag blir
verkligen glad.
Hur går det till när folk är fulla då? Samma diskretion?
– Nej, då blir man exponerad för ”roliga historier”. Där orkar jag fan inte vara artig…
Blir du raggad på för att du är känd?
– Ja, att vara komiker på krogen är ungefär som att vara snygg tjej på krogen. Folk vill bjuda
på drinkar och låter dig inte dansa ifred.

Soran Ismail fabulerar inte så mycket på scenen som ryktet säger att han gjorde i början. Det
blir mer och mer berättande och opinionsbildning. I vår tänker han som sagt bråka om det
heliga konceptet demokrati.

– Det är givetvis humor, men jag blir grymt provocerad av att det finns folk som går och
röstar på känsla. Det är som om jag skulle åta mig att bygga ett hus. Då har jag hellre respekt
för soffliggare. Demokrati är ingenting utan kunskap – det är därför vi har allmän skolgång.
– Det är livsfarligt att låta känslor styra politik.

Faktaruta:

Rebellduell

Soran Ismail, 24, är född i Knivsta, strax söder om Uppsala, och har kurdiskt påbrå.

Han debuterade som ståuppare som 19-åring och är känd från TV4:s Parlamentet där
han synts sen mars 2008 och är den yngste deltagaren sedan premiären 1999. Innan
dess medverkade han i P3-programmet Eru Edgy.

Hösten 2008 turnerade han tillsammans med komikerna Özz Nûjen, Björn Gustafsson
och Måns Möller. Tillsammans med komikerkollegorna Aron Flam och Petter Bristav
sänder han podcasten Till slut kommer någon att skratta med gäster som Henrik
Schyffert, Alex Schulman, David Batra, Magnus Betnér och Petra Mede.

Soran Ismail kräver av Nöjesguiden att de presenterar hans blogg med ordet ”käften”
och fick massiv kritik när han drev med Alcazarsångaren Andreas Lundstedts hiv.

Hans uppmärksammade bråk på stan med tre sd-toppar i valrörelsen 2010 utlöste
hätsk debatt på nätet och fullt youtubekrig enligt konstens alla regler. På filmen som
cirkulerade på nätet ses riksdagsledamoten Erik Almqvist (sd) måtta en spark i luften.

Han har anklagats för att ljuga på scen och på ökända nätforumet Flashback kallas Soran
Ismail ”en blatte som tror att han är svensk” samt en massa andra glåpord - på dålig
svenska. Men i TV4:s långkörare Parlamentet är han den enda som ännu lockar tittare
till programmet. I vår kan du se honom på turnén Resan fortsätter. Den 12 april på Babel
i Malmö och den 20 april på Draken i Göteborg. Biljetter via Ticnet.

Jean-Paul Belmondo, 78, är en fransk skådespelare och son till den berömde
skulptören Paul Belmondo, med italienska rötter.

Belmondo slog igenom först 1960 i Jean-Luc Godards film Till sista andetaget efter en
lång serie bortglömda biroller under 50-talet. Han var vid genombrottet 27 år gammal.

Jean-Paul frotterade sig med tidens stora regissörer, utsågs vid två tillfällen till riddare
av Frankrikes president general Charles de Gaulle och hade en affär med den första
Bondbruden Ursula Andress - vilket i sin tur orsakade Belmondos första skilsmässa.

Belmondo beskrevs som en korsning mellan 50-talets stora antihjältar: Humphrey
Bogart och James Dean. Med genombrottet i Till sista andetaget blev han en av
Frankrikes största filmstjärnor och förgrundsgestalt för Nya Vågens rebelliska ideal.
Privatlivet liknade Belmondos gangsterroller. 67 år gammal gifte han om sig med en 43
år yngre Playboymodell, som 2009 utreddes för bokföringsbrott i en sexklubbshärva.
Kort därpå hotades Belmondos dotter till livet och skådisen fick polisbeskydd.

Att Belmondo övergav sin boxarkarriär för film har han förklarat med att ”i boxningen
tar din kropp också stryk, så jag valde att bara låta min moral ta stryk”. Trots ett
väsentligt antal floppar är Belmondos rykte som strålande charmknutte intakt och han
firas än i dag som en av de största i fransk filmhistoria.

Sista minuten

Svenskarnas framtidsoptimism är starkast i Europa. Men även i vårt land ligger man i en och annan stuga sömnlös om nätterna av oro för vad som nu ska hända i en ort som Trollhättan sedan siste man på Saab släckt ljuset. Erfarenheten från andra städer i samma situation är dyster. I amerikanska Detroit har krisen inom bilindustrin tvingat folk från hem och härd. Man räknar med att tiotusen invånare saknar tak över huvudet. Det motsvarar en femtedel av Trollhättans befolkning. Faktum begav sig till Detroit för att få svar på frågan: Hur kan så många amerikaner vara hemlösa i en stad där vart tredje hus står tomt?

När Lorenzo förlorade toppjobbet som produktionschef på ett av de större tevebolagen visste han inte att han tre år senare skulle bli tvungen att samla skrot för att överleva.

Vi träffar honom i en av alla nedlagda bilfabriker i Detroit. Trots att ljuset framgångsrikt lyckas penetrera årtionden av smutslager på de spröjsade fabriksfönstren syns han knappt under sin flera storlekar för stora hoodie.

– Det rör upp mycket känslor att stå här och prata om mitt liv. Jag hade ett liknande jobb som ni. Då jobbade jag med de stora stjärnorna och ansvarade för hela teveproduktioner. Nu står jag här - skitig och hemlös, säger Lorenzo och släpper ett stort järnrör som han har haft i famnen.

– Mycket skrot har rostat sönder, men det här bör jag väl få i alla fall 30 dollar för, säger han och blickar mot den tunga skrothögen, som sakta sjunker ner i gyttjan som täcker stora delar av golvet.

Fabrikerna är dödsfällor

Den över 300 000 kvadratmeter stora fabriken reser sig som ett gigantiskt skelett över stadsdelen Hamtramck - en gång hjärtat i Detroits massproduktion av lyxbilar. Då förnyades märket Packards fordonspark på löpande band här. Nu står fabriken tom.

– Ni får vara försiktiga, säger Lorenzo. På vissa våningar har golvet rostat sönder och man kan falla genom om man trampar fel, säger han.

Staden Detroit har förgäves försökt hitta den nuvarande ägaren så att de kan tvinga den att riva fabriken som blivit en dödsfälla.

– Fabriken har funnits här i hela mitt liv och jag kan inte förstå hur de bara kunde låta fabriken dö så här, säger Lorenzo.

Strax efter att Lorenzo förlorade jobbet, blev han också vräkt från sitt hus, eftersom han inte hade råd att betala fastighetsskatten.

– Huset låg precis här intill, säger han och pekar bort mot fabrikens bakgårdar. Men jag bor lite här och var, vad ska man göra? En del bor till och med härinne i fabriken, säger han.

Lorenzos öde är inte ovanligt i en stad som Detroit. I takt med att jobben stadigt försvunnit från bilindustrin har också människor som tidigare haft det bra ställt blivit vräkta och hamnat på gatan.
Hemlösa barn

– Det är fler barnfamiljer som blir hemlösa nu än vad vi har sett tidigare, säger Marja Winters, vice chef på stadsbyggnadskontoret i Detroit.

Hon suckar djupt när hon blickar över en karta med lila och bruna fält som hänger på väggen. Kartan visar hur många hus som står övergivna i staden.

Invånarantalet har sjunkit drastiskt de senaste åren. En gång i tiden bodde nästan två miljoner invånare i staden. Nu finns bara 713 000 av dem kvar.

– Så frågan är: Vad ska vi göra med alla de här tomma husen,  säger Marja Winters.

Kan inte de hemlösa få flytta in?

– Vi kan inte bara ge bort hus. Det är ju människor som äger dem och de människorna är skyldiga oss pengar i obetalda fastighetsskatter, säger hon.

Tidigare har staden ändå gjort just ett försök att ge bort hus till människor som varit på väg att bli hemlösa. I ett projekt har man hjälpt cirka 6 000 personer att flytta från fallfärdiga hus till hus som tillfallit staden och som renoverats. Men projektet avslutades i början av 2012. Pengarna är slut.

– I dag har vi helt enkelt inte de resurser som krävs för att lösa den här allvarliga situationen, säger Marja -Winters.

Staden Detroit är nära konkurs, få betalar skatt och hela 30 procent av invånarna är arbetslösa. Det här har lett till att stora delar av samhällsapparaten monterats ner. Överallt hittar vi skolor, lokala polisstationer, bibliotek och sjukhus som står övergivna och plundrade på inredning, elledningar och koppar – och allt annat som går att stjäla. Mordfrekvensen är bland de högsta i hela USA. De övergivna husen spelar också sin roll i statistiken. Husen används ofta som så kallade crackhouses och det är svårt att bekämpa brottsligheten när minst 80 000 fastigheter står övergivna.

Staden bankrutt

Marja Winters och hennes kollegor har en tuff uppgift att lösa och arbetet underlättas inte av att staden dras med omfattande korruption. 2008 avslöjades en större muthärva som resulterade i att dåvarande borgmästaren Kwame Kilpatrick åkte in i fängelse. Marja Winters är självkritisk

– Om vi i samhället inte kan ta hand om dem som lider mest - vad säger det då om vår stad?

I stället för att förlita sig på myndigheterna söker sig de cirka 10 000 hemlösa till Detroits frivilligorganisationer.

– Vi har god beredskap, säger Roy Hoelscher, chef på soppköket Capuchin, som drivs av flera olika kyrkor i staden.

Kyrkan hjälper

Och de är inte ensamma. Överallt i staden finns härbärgen, soppkök och drogavvänjningskliniker som alla drivs ideellt av kyrkor och andra organisationer.

– Många av dem som kommer hit har fått sparken och vet inte vad de ska göra, säger Roy Hoelscher.

Han menar att det finns en parallell mellan det som skett på den amerikanska börsen och det som drabbat dem som söker hjälp.

– Till en början har de jobb. De tjänar bra med pengar och så köper de ett större hus och en större bil, så mycket som kreditinstituten tillåter, men sen när de plötsligt -förlorar jobbet – då förlorar de allt, säger han.

Men hur kan det finnas så många uteliggare när så många hus står övergivna?

– Det finns flera förklaringar. Att ta sig in i ett hus som inte har någon värme eller belysning och där man måste sova när det är nollgradigt är inte att föredra, säger Roy Hoelscher.

Många av de övergivna husen har också invaderats av vägglöss som lever bakom lösa tapeter, möbler och i gamla madrasser.

– Vägglössen har blivit ett jätteproblem. Människor som sover i övergivna hus och lagerlokaler blir sjuka av lössen som suger blod om nätterna, säger han.

Ändå flyttar hemlösa in.

Barnen bor bland löss

– Oftast är husen plundrade och förstörda, allt av värde är utslitet. Men vad ska de göra? Jag vet en mamma som nyligen flyttade in i ett övergivet hus med sina sex barn, säger han.

En av de 6 000 som fått hjälp av staden till ett nytt boende är Marcus Mans. Han visar oss huset som han tvingades lämna tillsammans med sin son sedan han inte haft råd att betala fastighetsskatten.

Huset är igenbommat, flera fönster är trasiga. Här och var hänger spånskivor för att täcka de trasiga ytter-väggarna.

– Det var kärvt att bo här mot slutet, säger Marcus Mans.

– Jag hade inte råd att betala räkningarna. Först -stängdes elen av, sen gasen. Vi fick köpa stearinljus för att hålla värmen.

Husägare igen

– Vattnet stängde de inte av, men eftersom det var så kallt inomhus frös vattenledningarna i källaren sönder och vi fick en översvämning, säger han.

Marcus Mans är en av de sista som fått hjälp av stadens projekt att ge hus till dem som riskerar att bli hemlösa. Han visar oss det nyrenoverade huset i två våningar.

– Jag fick nyckeln i tisdags. Här är det vackert och det är en underbar känsla att vara husägare igen, säger han och ler med hela ansiktet.

Krisen har ökat förståelsen

På soppköket Capuchin har det blivit dags för middag. Föreståndaren Roy Hoelscher går igenom köket där flera hundra hemlösa just har fått maten serverad.

– Vi amerikaner har länge levt i föreställningen att vi är det starkaste, största och mest välbärgade landet i världen. Vi tror att det har gett oss rätt att till exempel invadera andra länder.

– Men jag tror att fattigdomen som vi själva upplevt de senaste åren verkligen har öppnat ögonen på många -amerikaner. Vi har lärt oss att respektera dem som inte är lika välbärgade som oss själva, säger Roy Hoelscher.

Faktum 114

I det här numret bjuder vi bland annat på en intervju med reggaeartisten Kapten Röd, som gjorde rent hus på P3 Guld-galan, samt en avslöjande granskning av det omfattande fusket med rotavdragen.

Dessutom djupdyker vi i myterna om Titanic och mindre kända katastrofer, vi besöker gatans veteran, Bellman, på ett hospice för hemlösa i livets slutskede och mycket mer.

UT PÅ STAN OCH KÖP!

Hos Al Butch köper du en tröja till priset av två. Den andra ”vaskas” bort till en hemlös. Göteborgaren
Jacob Svensson, 32, har startat klädmärket som är inspirerat av Nirvana, bibeln och Håkan Hellström.

Du lackade på Stureplansbrats som för något år sen uppgavs ”vaska” varannan skumpa. Nu ska du vaska
en tröja varje gång du säljer en. Förklara dig.

– Fenomenet att vaska är ju vidrigt. Så kom jag på att t-shirtar är en bra grej och jag jobbar i fashionindustrin så
jag tänkte att det skulle vara sjyst. Jag är inte dummare än att jag förstår att idén har sina brister. Det hade säkert
varit ännu bättre om de hemlösa fått pengar än en t-shirt. Målet är snarare att medvetandegöra folk om problemet
med hemlöshet i Sverige. Det kanske inte är det bästa sättet, men det är ett sätt.

En annan av dina inspirationskällor är julteves Karl-Bertil Johnsson. Tänker du sno tillbaka tröjor från
dina mer välbärgade kunder?

– Haha, nej, däremot vill vi gärna vara en finne i röven på klädindustrin.

Du tänker inte ta patent på din idé, du ska inte ta ut någon lön och du skänker bort varannan vara. Hur
ska ditt företag överleva?

– Jag tror att det kommer överleva, men vi testar. Funkar det inte så får vi packa ihop. Har man en kollektion
som folk gillar så tror jag det funkar. Ibland får man hjälpa människor att göra gott, det tror jag alla vill
egentligen.

Dessutom går 30 spänn per såld väska till Göteborgs räddningsmission. Du har själv bakgrund som
pastor i Missionsförbundet. Varför är det så ofta mest kristna som engagerar sig mot hemlösheten?

– Jag tror att det har att göra med att vi får lära oss det från barnsben: Att Gud står på den utsattes sida och det
ska jag också göra. Det står i bibeln att vi ska klä dem som inga kläder har.

Al Butch är en sammansättning av Paul Simons låt You can call me Al och Butch Vig – som producerade
Nirvanas genombrottsalbum Nevermind. De känns inte som särskilt kristna förebilder?

– Nej, det är möjligt. Men vad är kristet i och för sig? Nevermind är en himmelskt bra platta. Al Butch är inget
kristet märke, de designers jag jobbar med har ingen koppling till kristna kyrkor. Namnet lät roligt och coolt, helt
enkelt.

Du har citerat Håkan Hellström som sjunger "parkbänken är aldrig långt borta". Den måste kännas
närmare än någonsin för dig nu när du gett dig in i ett riskabelt företag som ger bort hälften av
produkterna gratis?

– Nä, jag hade för några år sen en nära-bänken-upplevelse, kan man säga. Jag sumpade det mesta i livet och då
hamnade jag på en parkbänk. Visserligen inte särskilt länge, men det behövs inte så många snedsteg för att man
ska hamna där, insåg jag då.

Den 3 mars kommer första produktionen av märket Al Butch. Då kan du beställa
t-shirts, strumpor och väskor på www.albutch.com samt handla dem i butiker
i det svenska bibelbältets Jönköping och Värnamo. ”Vaska” är ett mytologiskt
Stureplansfenomen som går ut på att hälla ut varannan flaska dyr champagne i
vasken.

Marginell glittersport eller det stora hotet mot hockeyns Tre Kronor? Faktum har
tittat närmare på konståkningens villkor i Göteborg och funnit en norm som inte stavas
Salchow eller Toeloop - utan puck och klubba.

– På varje arbetsplats finns tre personer som är fotbollsexperter, tre personer som är
hockeyexperter och tre personer som har fördomar mot konståkning.

Så sammanfattar Ingela Stridh vardagsklimatet 2012. Hon är ordförande för Göteborgs
Konståkningsförbund och just hemkommen från EM i engelska Sheffield när Faktum ringer.
Sverige har gjort succé. Fixstjärnan Viktoria Helgesson på en historisk femteplats, lillasyster
Joshi tia och Alexander Majorov elva i killklassen. En sensationell resultatlista, särskilt med
tanke på att konståkning inte är lika given här som i till exempel Kanada eller Ryssland.

De problem som svenska konståkare möter är av flera slag. En är just den slappa attityd som
Ingela Stridh ironiserar kring. Fördomar bromsar hela sporten:

– Det finns en okunskap om konståkning bland både beslutsfattare och i media, vilket är
ett stort problem, särskilt om man har en nonchalant attityd. Jag glömmer aldrig en krönika
i en lokaltidning, där en journalist hade bevakat konståknings-SM för några år sedan. Han
skrev elakt att han själv hade kunnat ställa upp, eftersom det var så få killar på plats. Ingen
förståelse för själva sporten och inte vett att hålla tyst.

Anekdoten för tankarna till 2012 års hittills märkligaste påståenden, nämligen det att en
ryttare inte borde kunna få Jerringpriset eftersom hästen är den som springer.

Handlar förlöjligandet av konståkning möjligen om tjejsporters låga status? Ingela Stridh
väljer att svara på frågan genom ännu en episod från jobbet, denna gång med praktiska
förtecken. Vid projekteringen av nya Marconihallen i Västra Frölunda, tvingades hon inför ett
antal farbröder försvara behovet av särskilda uppvärmningsytor:

– Jo, detta att konståkare behöver gymnastiksalar för markträning gjorde man sig lustig
över. ”Ni kan la ta på fuskpälsen och kuta ett varv runt rinken? Hö-hö!”, hette det. Som
ombud för konståkning är man ofta tvungen att utbilda dem man förhandlar med. Tänk om
det var så för hockeyn. Faktum är att alla hallar i Göteborg är byggda med ishockey som
norm. Konståkarna har inte en enda hall som är gjord för dem.
Men spelar det någon roll?
– Absolut. Det kan handla om just brist på ytor för markträning vilket är väldigt
problematiskt eller om att plexiglasen vid sargen skymmer sikten för domarna. Det är många
delar som försämrar helheten.

Att hockeyn skulle agera jätten Glufs Glufs, vill dock varken Ingela Stridh eller andra röster
i konståkningsvärlden gå med på. Joanna Dahlstrand som tränar singelåkare i Göteborgs
Konståkningsklubb GKK:

– Konståkningsklubbarna i Göteborg har en bra dialog med hockeyklubbarna, det vill jag
poängtera. Vi är absolut inget hot mot hockeyn, tvärtom. Vi försöker samarbeta så att alla

ska bli nöjda. Det jag saknar är i så fall mer plats för konståkningen i stort. I länder som
Kanada och USA är man intresserad på ett annat sätt. Där kan man integrera skola och
träning, till exempel.

Fördelningen av tid på is bygger på årlig statistik från Göteborgs kommun över utövare.
Siffrorna ger tämligen konstant hockeyn 70 procent och konståkningen 30 procent. Vem
som ska hålla till var och när avgörs däremot inte av kommunen, utan på förbundsnivå.
Konståkningsklubbarna har ett inbördes rankningssystem där skickliga åkare ger många
istimmar.

För att sammanfatta det hela så brukar processen leda till att hockeyn schemaläggs i sina
respektive ”hemmahallar” medan konståkarna får nöja sig med att kuska runt. Orättvist?

– Det är nackdelen med Göteborg, säger Madelene Granath, också tränare i GKK.

– På mindre orter finns ofta bara en ishall, där alla har sitt skåp med skridskor och så vidare. I
Göteborg är det bara hockeyn som har den förmånen. Det är jättesynd.

Ingela Stridh vill bortom istidsdiskussionen och drömmer om en enda konståkningsklubb
med huvudkontor i en ny specialanpassad ishall, i Lunden. Och ett sådant bygge är i princip
färdigplanerat. Av formella skäl har det dock hamnat i malpåse på Stadsbyggnadskontoret,
uppger Robert Lendahl som är konsulent på kommunen. Inga rimliga skäl, enligt
kommunalrådet Jonas Ransgård (m) som är engagerad i att synliggöra traditionella
tjejsporter:

Generellt menar Jonas Ransgård att ”tjejsporter” som ridning och konståkning är
missgynnade kontra ”killsporter”
– Det korta svaret är ja, men då handlar det inte om uttalade prioriteringar. Vad gäller
konståkning kan det handla om indirekta effekter, som att man ger de bästa tiderna till de
största grupperna, som i princip alltid är hockeygrupper.

– Enligt min mening handlar stoppet av konståkningshallen i Lunden bara om formella
invändningar. Stadsbyggnadskontoret ska i princip kunna fatta beslut om att bygga
konståkningshallen i Lunden, omgående. Och det tycker jag att man ska göra. Det är på tiden
att det här tas på allvar, säger Jonas Ransgård.

BILDTEXT:

Hoppsele sökes. Samtliga ishallar i Göteborg är byggda för att husera hockeyspelare.
Konståkarna får snällt öva sina svåra hopp utan sele.

Aaron Israelson, chefredaktör

– Det var ju typ hundra år sen, är det inte dags att gå vidare? undrade min tyske vän när vi såg ett nyhetsinslag om armeniernas kamp för ett turkiskt erkännande av folkmordet 1914.

Jag tolkade det uppgivna utfallet som en grusad förhoppning om att åtminstone hans barn skulle slippa bära den skuld tyskar behäftats med alltsedan de första journalfilmerna från Auschwitz slog emot världen, som stanken från ett vidöppet krematorium.

Folkmord luktar illa. Medan andra katastrofer har en förmåga att med ett kittlande välbehag bita sig fast i det allmänna medvetandet.  Nästan som att vissa gravar luktar mer sommaräng än förruttnelse. Man börjar ju undra lite när ättlingar till dem som överlevde och omkom i 100-årsjubilerande Titanichaveriet bara behöver blunda för att återuppleva varje sekund ombord på det osänkbara fartyget när det sjönk mot ishavets botten.

Det kan onekligen ta tid, ja, generationer, att bearbeta trauman. Minnenas öppna sår återberättas och reproduceras kring familjens middagsbord. Tyvärr behöver vi minnas – också för att undvika att historiens misslyckanden återupprepar sig. Så blir en del katastrofer sedelärande fabler, myter som gör anspråk på att berätta något om vårt eget samhälle och vår egen tid. Andra katastrofer gör sig sämre i fablernas värld. De lägger vi helst bakom oss. Kanske genom att projicera minnet av någon katastrof som gör mindre ont, som ger oss större utrymme att förstå oss själva som dem vi vill tro att vi är.

Jag tänker på ett rumänskt ordspråk: ”Byn brinner och gumman borstar håret.” Förvisso är elden ett beklagligt missöde, men gumman har faktiskt en ”bad hair day”. Så kan man också parera en tragedi man inte vill kännas vid; man fäster uppmärksamheten vid ett mindre bekymmer. Kanske är det därför vi lägger ny ekparkett i villan i sommar i stället för att reparera en trasig relation mellan de människor som sedan ska beträda samma golv. Möjligen är det också därför vi tapetserar landet med löpsedlar, som avslöjar vad ”svenska kändisar tycker om nya prinsessnamnet”, samtidigt som 34 000 svenskar är hemlösa. Det handlar eventuellt inte om dålig känsla för proportioner, utan om terapi.

FIN SKIT:

Personligen tycker jag att Estelle är ett fantastiskt namn. Såväl porrigt som aristokratiskt. Där satte Victoria och Daniel två flugor i en och samma smäll. Synd bara att de hann förekomma mig.

ALLT E SKIT:

Rotavdragen motsvarar landets samlade social- och bostadsbidrag och fifflarna firar, som vi visar i vår granskning på sidan 16, julafton. Men bara bidragsfuskarna jagas med blåslampa. Den som tar rotkanalen till snabba cash kan simma lugnt.

Aaron Israelson, chefredaktör

”Om du vill ha nattklubbssväng, häng då med i Gabbes gäng. Gå på disco, rulla hatt, med Suntrip varje natt!” När vet man att man är gammal? När man inte längre pallar skaka sina lurviga natten lång för att benen viker sig? När man kallar denna aktivitet ”disco”? Eller när man droppar citat ur en Lasse Åberg-film från 1980? Nej, gammal är man när man i Sean Banan ser historien återupprepa sig i en konkav skrattspegel.

Numera drar Bananen med sig Kicki Danielsson till Afrika parallellt med att David Hellenius och Peter Magnusson röjer i Phuket. Min barndoms rikstönt - Stig-Helmer - drog till Kanarieholmarna i Sällskapsresan. Och för 50 år sen besteg den tidens motsvarighet, Åsa-Nisse, en mulåsna efter att ha angjort semestermålet Mallorca.

1962 var Åsa-Nisse redan daterad. Hans bonniga buskis var historia i det moderna folkhemmet. En rest från det fattiga ”Lort-Sverige”, som man nu gjorde sig redo att utrota med nybyggda lägenheter i miljonprogrammet. Mallorca låg däremot i tiden 1962. Med rekordårens tillväxt och en nyligen lagstadgad fjärde semestervecka på fickan kunde svensken unna sig charterresor till värmen.

Ett halvt sekel senare försöker Reinfeldt och Borg efterlikna den tidens politiska radarpar – statsminister Tage Erlander och finansminister Gunnar Sträng. Men i miljonprogrammen som restes då har nya invånare flyttat in och fattigdomen, som man då trodde sig ha besegrat, bor numera just i betongförorter som Rosengård och Bergsjön. Trångboddheten är tillbaka, drygt hälften av de vuxna invånarna går utan jobb, barnfamiljer står utan eget hem.

De som tar sig därifrån åker inte på sällskapsresa till värmen. De gör, till skillnad från miljonprogrammens tidigare invånare, inga klassresor tillsammans. Förortens barn är ensamresenärer. Många hamnar i livslång fattigdom. Några få blir nästa Zlatan eller utbildar sig till tandläkare och lämnar det land som aldrig välkomnat dem för att i stället göra karriär i London eller Toronto. Att kunna försörja sig på att, bokstavligt talat, visa svenskarna rumpan är bara Sean Banan förunnat.

Den gemensamma kampen för att dra ner brallorna på Reinfeldt lyser däremot med sin frånvaro. I stället är det statsministern som, lika bondslugt som Åsa-Nisse, moonar det utanförskap han en gång lovade bekämpa. Kvar står vi med notan och ett uttryck lika snopet som Stig-Helmers.

Bild: Andy Prhat

Hon har varit den svenska vistraditionens framtidshopp och stått högst upp på skivbolagens önskelistor sedan debuten 2005. Efter framgångarna i Så mycket bättre lämnar Laleh inte längre någon oberörd. I en exklusiv intervju för Faktum berättar hon om spelet bakom kulisserna i tevesuccén, uppväxten i Sovjetunionen, om hur hon minns sin modiga pappa, varför hon vägrade Eva Dahlgrens kaninkupp och om rykande färska skivan Sjung. Dessutom lyckas vi – till skillnad från Dahlgren – spöka ut henne.

Det har sagts om den sovjetiske kosmonauten Jurij Gagarin – den första människan att ta klivet ut i rymden – att han liknade ett ljud förstärkt av bergens eko: ”Resenären är liten, men bergen mäktiga och plötsligt förenas de i en enda helhet.”

Laleh Pourkarim, 29, är kanske lite kort i rocken och fick för sin medverkan i Så mycket bättre utstå häftig spärreld för att hon var så tystlåten mellan de hyllade låttolkningarna. ”Trodde hon skulle säga något nyss när hon öppnade munnen men hon skulle bara stoppa in mer mat”, twittrade till exempel teveprofilen Adam Alsing. Men det eko, som hennes originella tolkningar av de andra sex medverkande artisternas låtar gett, är enormt. Resenären är liten, men musiken mäktig och plötsligt förenas de.

Det är, trots allt, med en klump i magen jag gör mig redo att ta plats mitt i resonanslådan för en intervju med Sveriges hetaste musiker. Etikettgurun Ebba von Sydows profetia om att Laleh aldrig skulle bli folkkär ”om hon inte säger ett ord” besannades alltså inte. Men i en intervjusituation vill man helst inte att huvudpersonen tar ton som svar på frågorna – även om Stina Dabrowskis klassiska skräckintervju med Laleh från 2007, där sångfågeln började kvittra när programledaren blev för närgången, har gått till tevehistorien. I text gör sig däremot sång inte särskilt bra.

Wiehe var pratkvarnen

Det visar sig, så fort Laleh glidit över det snötäckta landskapet vid natursköna Vinterviken i sydvästra Stockholm, att jag hade kunnat lämna min ångest hemma. En mer bubblande och pratglad mussla än Laleh, just denna tisdag i januari, får man se sig i månen efter. Än så länge vet hon förstås inte att det är precis dit vi har för avsikt att skicka henne.

Om kanonaden hon fick utstå för sin lågmäldhet i Så mycket bättre säger hon:

– Jag hängde inte riktigt med i kvällstidningsdetaljerna. Med tanke på att jag inte gör intervjuer med dem eller kommenterar dem så finns det heller ingen mening att läsa in mig på vad som står där, men det roligaste jag fick höra var rubriken ”Laleh kommenterar inte sin egen tystnad”. Jag kan prata jättemycket, men om andra i ett rum pratar mycket kan jag också lyssna.

I rollerna som leverantörer av oneliners castade -programmakarna i stället Lena Philipsson och Mikael Wiehe.

– Lena och Mikael var med mest, de pratade väldigt mycket. Om det är norm att prata hundra ord i minuten så gjorde jag det, men de sa tiotusen ord i minuten, förklarar Laleh.

För hennes egen del var ingången först och främst musiken.

– Jag märkte att jag inte är en riktig artist, en skådis. Så fort vi drack vatten skulle vi berätta om det framför kameran – ”jag drack vatten”. Men jag kanske är mer för att visa att jag dricker vatten än att prata om det.

– Jag gick främst in som låtskrivare, jag längtade verkligen till min dag. Att få mina låtar tolkade. Det var först efter det jag kände ”åh, vad kul”. Sen tyckte folk att mina tolkningar av de andras låtar var bra, vilket kom som en bonus och nästan blev det bästa med upplevelsen. Men först och främst ville jag vara publik på min egen show, säger Laleh.

Gillar E-Type

Det var för att få en chans att vara med i ett program där, för en gångs skull, musiken står i centrum som Laleh efter inledande tveksamhet tackade ja. Hon upplevde producenterna som respektfulla och när hon såg den tidigare säsongen blev hon, som hon säger, ”kär”.

– Det var länge sen ett teveprogram fått folk att prata om livemusik. När det visas livemusik i teve brukar folk annars byta kanal. Så mycket bättre är ett hjärtligt program, tycker jag. Det är sex låtar live som folk faktiskt genomlider helt frivilligt, wow! Hur många teveprogram gör så? Jag är glad att jag inte körde på det säkra kortet och sa nej. Även om jag inte tycker att man ska gambla kändes detta tryggt.

Men integriteten sätter annars fortfarande gränser för vad hon ställer upp på. Möjligen kan Martin ”E-Type” Eriksson få henne att göra avkall på principerna.

– Man kan fortfarande inte förvänta sig att jag ska vara med i Let’s Dance, var inte oroliga. Men det här var en så rolig idé. Som låtskrivare blir man nyfiken på typ Martins version av Snö. Folk verkar tycka jättemycket om den och jag också!

Inte bara fick Laleh skäll för att hon inte var talför, dessutom tapetserades landet med löpsedlar om att hon vägrat klä ut sig till kanin på Eva Dahlgrens initiativ. Fotograferingen presenterades i programmet som del i en antimobbningskampanj. Men Laleh tackade nej.

– Det var en pollenallergiperiod. Jag är van att bestämma själv och det är viktigt inte minst när man är tjej i musikbranschen att verkligen känna efter. Om jag varit frisk hade jag kanske gjort det ändå, eller inte, jag vet inte. Men jag hade ont i huvudet, åt en allergitablett och tog en tupplur. Jätteskönt, jag älskar att sova.

Kort därpå visade det sig att kanindräkterna var en pr-kupp för Eva Dahlgrens nya show.

– Man måste alltid följa sin magkänsla. När jag såg det tänkte jag bara ”oj”. Men Eva är jättefin som person, säger Laleh.

Med ofelbar känsla för tajmning släpper nu Laleh en ny skiva lagom till att svenska folket förtvivlat börjat sakna henne i teverutan. Albumet Sjung blir hennes fjärde och kommer tillsammans med en bonusskiva med låttolkningarna från Så mycket bättre.

– Jag älskar de låtarna och vill bjuda på dem också.

Skrotar kärlekssånger

Sjung känns som en platta med ett mer samlat sound än de tidigare väldigt spretiga produktionerna, men bjuder som vanligt på minst fyra spår med avgjord hitpotential och präglas givetvis av Lalehs sociala patos.

– Den har ett budskap, men jag kan inte formulera det. Det är alltid så, det är därför jag inte kan bli en skrivande person på det sättet. Det finns en tråd, även om alla låtar handlar om olika saker. Den handlar om livet och döden och påminner oss om hur skört livet är och om att vi ska välja att göra rätt saker.

Laleh avslöjar att hon ratat en del barlast på vägen till färdigt album.

– Jag har valt att ta bort vissa kärlekslåtar, som varit ältande. Jag vill inte beklaga mig och dra på mig offerkoftan. Jag har liksom mat på bordet och en säng att sova i och måste hålla blicken högt och se sådant som drabbar andra och inte bara mig själv.

– Om jag tycker att låtar är för enkla och övertydliga tar jag bort dem. Också om de inte stämmer med min politik. Det vill jag inte erkänna för mig själv, för jag vill samtidigt inte censurera, men om det blir för ytligt och fånigt väljer jag bort det. Varje låt ska vara viktig om 40 år.

Pressen hon utsätter sig själv för har dämpats sedan debuten. Laleh har blivit ”lite modigare”, men hon oroar sig för hur yngre förmågor hanterar omgivningens förväntningar.

– Den yngre generationen som växer upp med talangteve tror jag lätt kan drabbas av prestationsångest och bli resultatinriktad direkt. Det känns som att vi inte uppmuntrar dem till att sitta ner och göra nåt på riktigt. Jag tror att man kan njuta av det arbete man har om man får skapa på riktigt, skriva och fundera, uttrycka. De tror att man blir lycklig av att bli känd och det kanske man blir, men sen blir man utbytt av någon annan. Så mitt råd är ta kontrollen över ditt liv och ditt skapande, njut av att skapa en låt, ta dig själv på allvar.

– När man ligger på sin dödsbädd ska man vara lycklig över sitt liv och känna att man lärt sig något mer än hur man minglar eller går upp på en scen. Men nu är det som att jag säger att alla ska bli instrumentalister och tekniknördar som jag. Men man hoppas ju att andra säger detta också så vi uppmuntrar framtidens Kate Bush eller David Bowie och Bob Dylan.

– I det samhälle vi byggt upp i dag finns det ingen plats för misslyckanden, när det egentligen måste få vara en del av livet. Vi ska alla vara elitindivider. Jag tycker att vi ska bedöma framgång utifrån annat än statussymboler och pengar. Jag försöker även tänka så när det kommer till mitt arbete, att målet inte ska vara att låtarna blir bra, utan sanna för mig.

Plötsligt händer det. Lalehs budskap med plattan Sjung klarnar för henne:

– Det finns såna texter i Elephant och Samuel om att människor ska förändras, men jag måste också acceptera att alla inte vill det och inte bli ledsen över det. Jag och mina kompisar hamnar ofta i heta diskussioner om att alla människor har en god sida, vilket jag tror starkt på. Det är väl den sidan som jag försöker lyfta fram i låten Samuel.

Den sistnämnda texten är inspirerad av en historia Lalehs pappa Houshang berättat för henne som barn.

– Han brukade berätta en saga om en man som satt och pratade med en vän om mänskligheten en kväll vid elden. ”De i den delen av världen är så jobbiga… de i våra grannländer är idioter… de i norra delen av vårt land gör allt fel… de i södra delen av vår stad är dumma i huvudet… de i grannkvarteret är dåliga människor… i min familj är alla knäppa förutom jag.” Till slut är det bara han som är bra. Den historien beskriver så tydligt hur fel han har även för ett barn och gör att man förstår hur världen kan vara och hur allt kunde gå så fel. Lite som jag sjunger i Samuel till ”storebror” och försöker förklara utan att han ska bli arg och slå tillbaka.

Pappan dog som hjälte

Houshang – i hemlandet känd dissident, konstnär och tidningsman – strök med, 59 år gammal, när han 1994 hjältemodigt räddade en kvinna som höll på att drunkna. Då tolvåriga Laleh blev vittne till pappans död. Sedan dess har hon försökt sortera minnen av honom och förstå de svåra persiska dikter han hade för vana att högläsa för sin dotter.

– Han hade sin mycket ödmjuka stil där han kanske inte förklarade för mig hur viktigt det var med poesi eller vilket liv de levt. Han inspirerade mer än att lära ut och veta bäst, så mycket om mina föräldrars liv och gärningar har jag förstått först nu från andra iranier, som berättat vilken hjälte han var. Han visste och tänkte mycket, men syntes inte så mycket. Ändå påverkade han väldigt många människor, men för mig var han bara min pappa. Han var stark, men på ett mjukt sätt.

Det var pappas och mammas kamp för ett fritt Iran som 1983 tvingade familjen på flykt från mullornas regim.

– Mina föräldrar var politiskt engagerade. De var engagerade i kommunistpartiet, men var inte kommunister. Kommunistiska partiet var det enda tydliga alternativet på den tiden, har jag förstått nu när jag pratat med mamma och pappa i efterhand. De ville att folk skulle få rösta och vara i fred. Det fanns ingen demokratisk rörelse. I såna extrema sammanhang blir demokrati något flummigt.

Leninbilden sitter kvar

Flykten gick mot Sovjetunionen och vitryska huvudstaden Minsk där familjen landade på Lalehs ettårsdag.

– Vi blev räddade av Sovjet, som förstod att mina föräldrar var viktiga i rörelsen i Iran. Men mina föräldrar fick jobba hårt i fabrik och det var verkligen inget lyxliv. Vare sig man var respekterad eller inte skulle man jobba hårt.

Laleh blev bättre på ryska än på sitt modersmål farsi och präglades av tiden i Sovjet.

– Det var en väldigt rolig tid. Det var som att leva i en jättestor sekt med en extrem gemenskap. Alla hade samma kläder, samma skor och det var en positiv upplevelse för mig som barn. Men det var väldigt strängt. Man skulle vara duktig i skolan. När jag kom till Sverige var det som att man hade rast hela tiden.

Det var i Vitryssland hennes musikintresse fick näring av kommunisternas nationella plan för kulturkonsumtion.

– ”Nu ska alla i fabriken gå på operakonsert”, kunde de säga. Jag fick gå på många klassiska konserter och på cirkus. Jag fick mycket kultur trots att vi inte hade några pengar. Alla hade semester tillsammans där bussar kom och hämtade oss och körde oss till havet. Man fick leka med många andra barn. Och jag romantiserade allt det här. För mig som barn var det vackert, till och med alla bilder av Lenin överallt. Jag kan fortfarande inte riktigt komma ifrån den synen. Jag kanske är en rehabiliterad leninist nu, när jag tänker efter, säger Laleh och skrattar.

Flykten blev en lek

– Vi bodde i ett område som heter Domchitiri i Minsk i ett jättehögt hus. Vi bodde högst upp på tionde våningen och jag fastnade hela tiden i den lilla hissen. I källaren hade de ställt ett piano som jag satt och plinkade på, det var magiskt att kunna skapa musik. Sen tog de bort pianot, säkert för att vi väsnades.

Men den sovjetiska idyllen började några år senare lida mot sitt slut. Lalehs pappa var tvungen att fly vidare och hon hamnade i Östberlin med bara mamma Atefe. Varför vet hon inte riktigt.

– Mina föräldrar ville inte belasta mig med sina bekymmer, så jag vet inte riktigt hur alla turer gick. För mig som barn gjorde mamma allt till en lek. Vi smög i natten, körde omkring i bil, sov i en källare, allt i en lek. Jag minns det livet som spännande. Jag levde i min egen värld. Jag kommer ihåg hur jag såg skuggor bilda häftiga mönster i källarna vi gömde oss i. Man lekte sig genom allt med hjälp av fantasin.

Tio år gammal återförenades Laleh med sin pappa när familjen kom till Sverige. Så småningom bosatte de sig i Hammarkullen, en förort till Göteborg. Det var där hon för första gången fick stå på scen och framföra en låt som en tjej i skolan skrivit till en show.

– Jag tror att den hette För att det är du och den var -välskriven av en tjej som heter Erica, minns tyvärr inte hennes efternamn. Jag blev uppslängd på en scen, som jag minns det, och plötsligt stod jag bara där med mikrofonen i handen. Det är en fördel att stänga av nervositeten och låta muskelminnet arbeta. Ibland kan jag vara en del av publiken fast det är jag som sjunger, för vi upplever något tillsammans.

Coola frimärksnördar

Trots att Laleh hängde med det tuffa gänget i högstadiet hade hon framför allt ögon för de tystlåtna killar som satt längst bak i klassrummet och höll på med hårdrock eller elektronika. Hon umgicks med innegänget, men respekterade nördarna.

– Jag tycker att det är fascinerande när nån kan prata om frimärken i tre timmar. Jag vill att vi börjar respektera rätt personer i vårt samhälle, jag vill att vi ser upp till våra vetenskapsmän lika mycket som våra artister. När jag var i den åldern var det viktigt att ha Filaskor och i dag är det ännu viktigare med rätt märken. Det är lätt att säga att de växer ifrån det, men de behöver påminnas om det vi tar för givet, att det inte är märket på kläderna som ska ge respekt.

– Jag vann inte det coola gängets respekt, men eftersom jag en gång varit en del av det så visste de vem jag var och många var mina bästisar och höll hårt fast vid mig. Kanske för att de tyckte att jag var lite rolig som gjorde som jag ville. Men visst kunde några av mina kompisar, som gick finklädda till skolan, störa sig på mig – ”men snälla, måste du klä dig som en hippie?”, sa de när jag vände ut och in på mina kläder.

Den udda klädstilen var en protest mot ojämlikheten hon såg runt omkring sig.

– En gång var jag på torget med min kompis på julafton och jag ser ett stort gäng stå och hänga. ”Undrar varför de inte är hemma med sina familjer?” frågade jag. ”Men alla har inte familjer att vara hos”, svarade min kompis. Det landade jättestarkt i mitt trettonåriga hjärta. Det var kanske då jag började vända ut och in på mina kläder och bryta mig loss från den roll som var tilldelad mig, började skriva och fundera högt.

Ändå minns hon tiden i Hammarkullen och allt de hittade på med ömhet.

– Vi skapade till exempel karnevalen i Hammarkullen och vår fritidsgård Mixgården gjorde allt för att sysselsätta oss, vilka hjältar.

19 år gammal flyttade Laleh till Stockholm – en erfarenhet som så småningom fick henne att skriva den Cornelis Vreeswijk-inspirerade låten Bostadsansökan.

– Det var ett helvete! Jag är glad att jag har bästisar som varit med mig och bevittnat allt för jag har glömt bort mycket av den tiden. Jag flyttade till ett industriområde i Järfälla, som blev en spökstad på kvällarna när alla lastbilar gett sig av, jag var livrädd. Trodde jag såg spöken överallt. Men sen flyttade jag in hos en tjej i Hässelby Strand och under de kommande två åren flyttade jag mellan andrahandskontrakt och kompisars soffor på ett tjugotal olika adresser.

– Det finns en orättvisa i bostadsproblematiken. Jag vet att man ska göra rätt för sig, men tak över huvudet borde vara en förutsättning. Jag har en kompis som har jobb, men hon får inte bostad. Jag tar hand om henne, så klart, men tänk på alla dem som inte har någon som kan hjälpa dem. Så konstigt att man inte ens får chansen att ”göra rätt för sig”. Ska vi ha kåkstäder snart? Det är elakt. Man ger inte människor en chans.

Egenvärde är solidaritet

Karriärmässigt däremot väntade inte Laleh på att någon skulle ge henne en chans. En dag klev hon in på skivbolaget Warners kontor och förklarade helt sonika att de skulle vara glada att hon ville låta dem ge ut hennes musik.

– Värdighet är det mest solidariska. Att sätta ett högt värde på sig själv hjälper alla. Man behöver inte vara kaxig och otrevlig, det är inte det jag menar, men man ska respektera sig själv och tänka långsiktigt.

– Det finns många rävar, folk som sagt ”du ska bli en rocktjej”. Jag är glad att jag inte köpte det. Så här blir det när artister är fria, de blir spretiga och gör musik precis som de vill, säger Laleh och pekar med båda händer mot sig själv.

Ett år senare var hon skivbolagens favorit – alla bossar ville signa henne. Och resten är, som man säger, historia.

I dag blir hon – efter tevesuccén Så mycket bättre – igenkänd överallt och är lite rädd för att röra sig på stan.

På Café Winterviken lämnar lattemorsorna Laleh i fred, men när vi tar några bilder på fiket kommer en äldre kvinna fram och frågar:

– Är det inte Laleh? Jag måste bara få säga att en gammal tant som jag tycker att du är så himla bra.

Hack i häl kommer tantens man fram.

– Och här är en gammal gubbe som tycker samma sak!

Text: Aaron Israelson

Lenarto

Jag försöker leva upp till bilden av mig själv, där jag sitter vid bardisken behagligt avslappnad med en öl. Det är nämligen inte bara att dricka och se glad ut. Så enkelt är det inte. Magen lägger in sitt veto mot dessa för själen så förträffliga drycker och många gånger har jag frågat mig varför man inte kan få alkohol i plåsterform, som man kan få nikotinplåster på apoteket, så att det slipper passera magen? Mitt förhållande till alkoholen är således något komplicerat.

I grunden lurar dock hägringen av en immig öl toppad av en frodig skumhatt. Jag tror den bilden funnits i mig sen jag gick omkring som fattig konststuderande i Göteborg och såg det vackra folket sitta på Avenyns uteserveringar med nämnda öl, iförda mörka Ray-Bans, medan deras glada skratt ekade. För mig var det sinnebilden av lycka och framgång.

På den tiden hade jag bara råd med pissljummen bolagsöl som jag intog på parkbänkar och i stället för solglasögon hade jag förvärvat teleskopsyn med vidvinkellins för att upptäcka eventuella poliser. Många var de gånger jag och mina kompisar tvingades fly från ett koppel snutar med batonger i högsta hugg.

Numera har jag råd med att dricka restaurangöl, men ack, ingenting är som förr. Glamouren är liksom bortblåst. I dag ser jag inte fram emot att glassa på krogen längre, med eller utan Ray-Bans, kanske beror det på att jag blivit äldre och fått halsbränna, sura uppstötningarna och diarré, det finns verkligen ingen glamour i att skita på sig.

Men skenet måste hållas uppe. Jag vill inte hyckla. Det ryktades om Henry Miller, som skrev om sin tid i Paris på 30-talet, att han bara satt på kammaren och skrev uppdiktade historier. Ett sånt rykte vill jag inte ha. Allt jag skriver är dagens sanning. Konsten gav jag upp då jag insåg att konstbranschen var lika korrupt och konkurrensinriktad som alla andra branscher. Det var inte många ur arbetarklassen som nådde Parnassen. Jag ville skapa en egen konstform där jag var ensam herre på täppan.

Jag är förmodligen den enda mänskan i världen som gör karriär på att vara bostadslös och missbrukare. Om inte annat tillhör jag en liten exklusiv skara. Men jag är inte disponerad för alkohol. Jag gillar egentligen inte spritsmaken. Jack London skriver i sin bok John Finkelman att det finns två slags drinkare. Den ena typen känner vi alla till, den som festar tills han ser skära elefanter. Den andra typen varken raglar eller faller omkull, han går alltid rakt och vet var han befinner sig, även om han inte kommer ihåg det efteråt. Jag tillhör den senare typen. Jag dricker inte för att bli hög på mitt ego, jag dricker därför att någon bättre medicin mot omvärlden och olycklig kärlek inte finns. Men som Henrik Tikkanen sa: den som har en anledning att dricka bör absolut låta bli.

Många gånger, mitt i en ölfylla, har jag smugit i väg till en 7/11-butik och köpt en halvliter kall mjölk och, efter att ha förvissat mig om att ingen sett mig, tömt den i en portuppgång. Gudomligt gott! Jag skulle skämts ögonen ur mig att bli ertappad i ett så komprometterande läge, då jag inte vill sjunka i mina ärade kompisars aktning. Jag längtar efter att bli nykter alkoholist. Men inte alla lyckas. Många äro kallade, men få äro utvalda. Jag är numera trots allt ganska nykter, kanske periodare vore lämpligare att kalla mig, då jag lärt mig hålla upp långa perioder. De första veckorna är alltid jävligast, men efter en månad eller så mår jag utmärkt och kan till och med smyga i mig en eller två öl utan att trilla dit. Och, ännu märkligare, jag har inte minsta förståelse för hur spriten kunde betyda så mycket för mig då. Det är som att bestiga Himalaya, tungt och kämpigt, men väl uppe på toppen kan man se ner på sina forna begär. Men de första veckorna går man igenom alla de där stadierna det talas om i psykologiböckerna, förnekelse, bearbetning och acceptans. Men man måste acceptera sitt öde annars kanske inte Ödet accepterar en.

Mina nyktra perioder slutar alltid på samma sätt: jag går till biblioteket och googlar sökordet ”skrumplever”, och har jag då inte symtomen, går jag raka vägen till -Systembolaget.