FAKTUM | 2012/12/05 Reportage

I gatubilden får shoppare och flanörer numera trängas med alla som försöker kränga välgörenhet. Många av oss suckar, vänder bort blicken och skyndar förbi. Men på Faktum bestämde vi oss för att tömma fickorna på skramlande mynt och ta pulsen på dem som vill ha dina stålar.

Text: Aaron Israelson
Bild: Mario Prhat

 

 

 

 

 


VEM? Axel Lindbäck, 20

VAD? Medlemsrekryterare för Amnesty
VAR? Södergatan i Malmö
HUR? Jobbar måndag till fredag, 11.30-17.30, fast lön, ingen provision

Är det här ditt drömjobb?
– Jag har jobbat med det här sedan i maj och tänker väl göra det så länge motivationen finns kvar, men nej, det är inte mitt drömjobb.

Vilka är era konkurrenter på gatorna?
– Alla välgörenhetsorganisationer som står på gatan och säljer medlemskap har ett zonsystem så att vi inte står på samma ställe och motarbetar varandra. Vi har egentligen inga konkurrenter. Jag tycker om att det är många som är ute. Om vi ser att det är någon som tigger pengar till mat eller säljer Faktum ställer vi oss inte precis framför.

Vad är ditt bästa knep för att få folk att nappa?
– Vi ser oss inte som säljare, man kan inte sälja mänskliga rättigheter. Men ett bra knep för att få folk att ta ställning är att prata från hjärtat. För att få folk att känna engagemang måste vi själva tro på det vi gör.

Hur många värvar ni på en dag?
– Vårt gruppmål är 0,7 medlemskap i timmen. I dag har vi sålt 0,9 i timmen.

Vad är en bra dag på jobbet för dig?
– Man träffar trevliga människor som ler eller gör tummen upp. Starkast intryck gjorde en man från Bosnien i Landskrona. Han hade fått hjälp av Amnesty och sa ”allt kostar så mycket, till och med toapapper, men jag vill vara med och ge tillbaka”.

Är det många som undrar vart pengarna tar vägen?
– Ja, då säger vi att Amnesty har en offentlig årsredovisning, men det är så klart känsligt att lämna ut sitt bankkonto. Det är svårt att få förtroende för någon som står på gatan.

Vad är jobbigast?
– Att bli illa bemött. En gång klatschade en äldre man till mig med en tidning över bröstet. Vi jobbar alltid i grupp för att undvika hotfulla situationer. Annars blir man mest lite besviken när folk går förbi och säger något i stil med ”skaffa dig ett ordentligt jobb”. Många tror att vi säljer mobilabonnemang, så vi får en del av deras skit.

Vad skulle du vilja hälsa alla som blir irriterade på dig?
– Det räcker med att säga ”nej”.


VEM? Luna, 68

VAD? Tiggare från Brasov i Rumänien
VAR? Utanför centralstationen i Malmö
HUR? Har varit i Sverige i två månader, jobbar dagarna i ända, ingen fast lön

Varför sitter du på huk?
– För att folk ska förstå att jag behöver hjälp. Jag kan inte svenska, men alla förstår vad jag vill när jag sitter så här.

Är det någonsin någon som undrar om du verkligen är här av egen fri vilja?
– Nej, jag har suttit här nästan dagligen i tre veckor och ingen har sagt ett ord till mig. Det är ett sätt att gömma mig också, att slippa frågor jag ändå inte förstår. Enda gången någon störde var det ett par ­poliser. De hade en tolk med sig och ställde lite frågor. Jag sa att jag är här i Sverige med mina barn. Min man är död sedan sju år och mina barn samlar pantburkar eller vad som helst för att överleva. Jag kan inte röra mig så mycket, så jag sitter här.

Så ni jobbar inte organiserat?
– De flesta romer är här med sin släkt och andra från samma by eller stad. Om vi är en maffia är vi världens fattigaste maffia.

Hur mycket får du ihop på en dag?
– I går fick jag 47 kronor. I dag ser det inte alls bra ut. Elva kronor.


VEM? Petre, 63
VAD? Tiggare från
Alexandria, Rumänien
VAR? Kyrkogatan i Göteborg
HUR? Har varit i Sverige en
månad, jobbar dagarna i ända,
ingen fast lön

Får du in några pengar?
– I går fick jag ihop 60-70 kronor. Men det är svårt, nästan ingen skänker. Jag måste operera ryggen och benen, där jag fått bältros. Jag har inget att leva på.

Vem har hjälpt dig att skriva skylten på svenska?
– En ung kille, Gabi heter han. Han hjälper oss tiggare från Rumänien med att översätta till svenska för några kron-or. Gabi skrev det på en lapp och jag textade sedan skylten själv.

Är det inte jobbigt att stå här under bar himmel? Det regnar mycket så här års.
– Väktarna jagar bort mig om jag sitter inomhus. De kör ut mig i regnet till och med, fast jag visar dem mina såriga ben. Här är poliserna och väktarna skoningslösa. Jag har varit i Spanien och England också, där var det inte lika mycket problem. Vi får inte ens sova på stationen. Jag blev sjuk när de körde bort oss därifrån.

Hur tänker du göra i vinter?
– Jag får stanna här. Jag har inget val, 100-200 kronor räcker inte till någonting, jag kan inte ens resa hem. Här har jag råd med lite varm soppa i alla fall.

Vad är ditt bästa knep för att få folk att skänka pengar?
– Mitt bästa trick är att hålla upp skylten så att folk förstår mig. ”Ge mig pengar”, är annars det enda jag kan säga på svenska. Och ”tack så mycket”.


VEM? Paul, 49

VAD? Gatumusikant från Bukarest i Rumänien
VAR? Brunnsparken i Göteborg
HUR? Har varit i Sverige i en vecka, jobbar dagarna i ända, ingen fast lön

Hur ligger landet?
– I dag har jag inte ens fått en cigg. Sedan i morse har jag fått två kronor! Det är för många tiggare här nu, de står hela vägen från stationen och hit. När folk går förbi mig har de redan gett bort alla sina växelpengar. Tidigare var det bättre. Vissa dagar är det nästan värre än i Rumänien. Men ibland kan jag få ihop 200 kronor om dagen. Haha, hemma sa de att vi skulle bli miljonärer när vi drog till Sverige.

Är tiggarna dina värsta konkurrenter?
– Det lönar sig inte att arbeta med hjärnan, det är bättre att tigga. Man blir galen. Men vad ska man göra? Livet är hårt i Rumänien, ledarna äter medan vi andra svälter.

Vad gjorde du i Rumänien?
– Förut spelade jag på bröllop, men nu har ingen råd med det. Annars hade jag aldrig kommit hit. Man sover bäst på sin egen kudde.


VEM? Ion Cobsaru, 51, Duta Iarica, 46, Calin Genic, 42, och Victor Dinu, 54

VAD? Musiker från Alexandria, Rumänien
VAR? Drottningtorget i Göteborg
HUR? Jobbar så ofta de orkar, ingen fast lön

Ni har turnerat över hela Europa. Vilken stad är bäst?
– I jämförelse med Rumänien är det bra här. Jag har varit i Spanien, England och Tyskland också. I München fick jag bäst betalt. Svenskarna ger oss inte så mycket pengar längre, det är mycket svårt att försörja sig som gatumusikant. Vi sover utomhus, säger Ion Cobsaru.

Hur mycket tjänar man på en dag?
– Vi drar in mellan 120 och 150 kronor om dagen per person. Det mättar inte min familj. Jag var tvungen att dra i väg på jobb efter en översvämning. Nu har jag inget hus där hemma, men sju barn. Därför åkte jag till Sverige, för att ha råd att bygga upp mitt liv hemma i Rumänien igen, säger Duta Iarica.

Varför kan ni inte försörja er i Rumänien?
– Staten hjälper inte oss romer i vårt hemland, rumänerna skrattar åt oss och säger att vi ska dra tillbaka till vårt Indien, polisen misshandlar oss. Sverige är ett civiliserat land med kultur och människorna här har samvete och medkänsla. Man hjälper oss. I Rumänien får vi inga jobb, säger Victor Dinu.

I vilken stad var det värst?
– Det är rätt så illa överallt. Vi var i Jönköping i tio dagar och sov på stationen. Innan dess var vi i Finland i två veckor. Där är det illa. Några missbrukare slogs och skyllde sedan på oss. Vi fick stryk av väktare. I Stockholm tjänade jag 200 kronor på tre dagar och bodde på stationen. Vi har ingenting att skicka hem till våra barn. Hur ska jag kunna köpa mat, kläder och böcker till skolan till dem för tio euro i månaden? säger Calin Genic.

Har ni haft några problem med polisen när ni stått och spelat på gatorna?
– Nej, polisen ger oss också pengar. Svenska poliser hjälper oss mycket, säger Ion Cobsaru.

Åker ni hem i vinter?
– Nej, jag stannar. Och väntar på att min trumpet fryser till is, säger Duta Iarica.

VEM? Rosana Cantaragiu, 76
VAD? Tiggare från Onesti i Rumänien
VAR? Gångtunneln mellan Nordstan och centralstationen i Göteborg
HUR? Har varit i Sverige i en månad, jobbar dagarna i ända, ingen fast lön

Hur går det?
– Det är svårt. Jag tjänar ihop lite pengar till mat i alla fall. Men det är ofta tröstlöst. 500 människor kan gå förbi utan att en enda tittar åt mitt håll. Ingen har skällt ut mig i dag i alla fall.

Brukar de göra det?
– Vissa skriker åt mig ibland, men jag förstår inte vad de säger. De tycker väl att jag är en jävla zigenare som borde dra åt helvete. Men vissa är snälla också.

 


VEM? Ilie, 38 och Florin, 43

VAD? Musiker från Bukarest, Rumänien
VAR? Utanför Domkyrkan i Göteborg
HUR? Har varit flera gånger i Sverige, spelar tills fingrarna stelnar, ingen lön

Blir folk arga på er för att ni står här och spelar hela dagarna?
– Ja, ibland blir vi bortkörda av poliser eller väktare. Det är orättvist, vi stjäl inte, vi tigger inte, jag har fyra barn att försörja. Vi skulle inte komma hit om det inte var för att vi var så illa tvungna. Förut spelade vi i orkester i Bukarest, men den finns inte kvar. Nu för tiden spelas musiken på dop, bröllop och begravningar på kassett. Vi kan inget annat än musik, säger Florin.

Hur mycket tjänar ni?
– På en och en halv månad i Göteborg har vi spelat in 100-150 kronor om dagen. I Hamburg gick det bättre. Men det var bättre här också tidigare. För en månad sedan hände någonting. Innan dess var Göteborg den bästa staden att spela i. Andra, som kommit hit, har förstört vårt rykte. Men tiggarna har också rätt att jobba. Den som vill ger dem pengar och den som inte vill låter bli. Svårare än så är det inte. Tiggaren måste också leva: om han inte får mat stjäl han eller rånar någon. Och sen blir det problem för alla, säger Ilie.

 


VEM? Chef Ket, 50

VAD? Dragspelsmusikant från Sofia i Bulgarien
VAR? Gångtunneln mellan Nordstan och centralstationen i Göteborg
HUR? Har varit i Sverige i tre månader, jobbar i skift, ingen fast lön

Vilken är din favoritlåt?
– Vem kan segla förutan vind? Den brukar svenskarna också känna igen.

Hur mycket tjänar du om dagen?
– 300 kronor. Jag jobbar en timme åt gången, sen blir jag avlöst. Vi är två som turas om och så brukar vi jobba fem timmar var. Ibland spelar vi tillsammans. Jag på dragspel och han på trummor. Ingen av oss kan se, men vi är duktiga musiker, precis som Beethoven.

Hur länge har du varit synskadad?
– Jag har varit blind på båda ögonen i 30 år, mina pupiller är borta.

I vilken stad har det gått bäst för dig som gatumusikant?
– Här i Göteborg är det bra. Människorna är bra här. Jag försöker få stanna kvar med hjälp av socialen. Jag hoppas jag kan få någon hjälp av dem.

 


VEM? Cecilia Lundberg, 19

VAD? Medlemsvärvare åt Röda korset
VAR? Intill Domkyrkan i Göteborg
HUR? Har jobbat i två månader, fem timmar om dagen, fast lön, ingen provision

Varför står du här på gatan och skramlar med din bössa?
– Jag försöker samla in pengar till Röda korset. Det behövs mycket pengar nu, bland annat i Syrien.

Hur går det då?
– Det går bra, jag började sent i dag. Det är ingen idé att stå här på morgonen när alla är stressade för att de har bråttom till jobbet.

Säljer du många medlemskap?
– Mitt rekord är åtta nya medlemmar på en dag. Annars ligger snittet på 3-4.

Får du betalt för att du står här?
– Ja, men det är inte ett heltidsjobb, vi jobbar 5-timmarsdagar. Vi får 120 kronor i timmen och ingen provision. Men jag är medlem i Röda korset och jag har gjort mycket obetalt frivilligarbete också, till exempel har jag jobbat med Röda korsets läxläsningshjälp.

Brukar folk undra vad pengarna egentligen går till?
– Varje dag undrar folk om pengarna går fram. Då får man klargöra fakta, det brukar lugna.

Hur skulle du klara jobbet om du inte kunde svenska, tror du?
– Då hade jag kanske lyckats värva en  medlem hittills. Jobbet går ut på att man måste kunna argumentera på en ganska hög nivå och vara duktig verbalt. Det räcker inte med att kunna svenska, man måste vara bra på det.

Är det här ditt drömjobb?
– Nej, det är det inte. Jag ska bli psykolog, men jag trivs med det här och tänker jobba i några månader till. Jag får se hur det blir i vinter med kylan och så.

Tröttnar du ibland på att stå här och försöka övertyga folk som går förbi?
– Vissa dagar kan vara tuffa. Det är många människor som har rasistiska åsikter och inför dem kan man ibland känna sig liten. Men det är inget jag berörs särskilt av, jag tycker mest att det är sorgligt. Någon annan skulle säkert kunna känna sig jätteutsatt.

Blir du trött på gatumusikanterna som står precis bredvid?
– Det är lite tjatigt när de spelar samma låtar hela tiden.

Vilka är dina konkurrenter?
– Konkurrenten är stress och andra störande moment, mycket ljud till exempel. Alla andra biståndsorganisation-er har samma målsättning som vi. Vi kompletterar varandra.

Vad är värst med jobbet?
– Människor som är orättvisa, som inte ger mig en syl i vädret. Vissa är enormt otrevliga och klankar ner på min ålder och min erfarenhet, utan att ha en aning. Men det bara stärker en.

 


VEM? Pena, 66
VAD? Tiggare från Varna i Bulgarien
VAR? Gångtunneln mellan Nordstan och ­centralstationen i Göteborg
HUR? Har varit i Sverige i en månad, jobbar dagarna i ända, ingen fast lön.

Varför tigger du?
– Jag har inga pengar och inget hus. Jag brukar få ihop tillräckligt mycket pengar på en dag för att ha råd att köpa en liten flaska Fanta. Hemma i Bulgarien jobbade jag med jordbruk, men det var länge sedan det fanns något jobb där.

Är det många som ger pengar?
– Kanske en på hundra. Eller ännu färre.

TEXT:

BILD:


RELATERADE ARTIKLAR
TAGGAR